Biståndsdebatt - Var är pengarna?

Vad krävs för att man ska minska mödradödligheten och uppnå FN:s milleniemål 5? Den frågan ställde Alexandra Pascalidou till deltagarna i seminariet "Vem betalar för säkra aborter i fattiga länder? med anldning av RFSU:s nya kartläggning ”Sex är politik – men var är pengarna?” på café Amalia på torsdagen.



Mette Strandlod (bilden nedan) från FN:s befolkningsfond, UNFPA, började med att ge en bild av diskrimineringen av kvinnor i världen.
– Tänk på ditt liv, hur skulle det vara att gå igenom en graviditet utan möjlighet till vård? I vissa länder finns det ett talesätt som säger ”att vara gravid är att ha ena foten i graven”.
– 215 miljoner kvinnor i världen har ett akut behov av familjeplanering, det är mer är 25 procent av alla kvinnor i utvecklingsländer, som vill undvika oönskad graviditet. 75 miljoner kvinnor som blir oönskat gravida varje år. Många av dessa kommer att försöka att göra abort, och då är riskerna stora för lidande, smärta och död eftersom de flesta inte kan få säkra aborter.
1 000 kvinnor dör varje dag, och den totala summan av liv som förloras på grund av brist av tillgång på vård och rättigheter varje år är 7,5 miljoner barn och kvinnor.



Åsa Regnér presenterade den rapport som RFSU lanserat idag och som snabbt ledde till diskussion mellan Sida och UD. Från 2006 till 2008 har det svenska stödet till sexuella och reproduktiva rättigheter och mödradödlighet sjunkit från 2,4 till 2,3 miljarder. Från 8 till 7 procent.
– Det här är förvånande, eftersom vi har hört, sett och läst att regeringen sagt att de ska prioritera milleniemål 5 som ska minska mödradödlighet, sa Åsa Regnér.

– Jag känner inte till något land som INTE vill ha ambulanser, bättre vägar eller mediciner, men när det gäller aborter så motarbetar många länder kvinnors möjlighet till säkra aborter som skulle rädda massor av liv, sa hon.
– Varför har ni bestämt er för just 10 procent av biståndet som ett krav? Är inte det väldigt lite med tanke på hur stort problemet är? frågade Alexandra Pascalidou.
– Vårt krav är minst 10 procent, det får gärna bli 30 istället, svarade Julia Schalk från RFSU som tagit fram siffrorna till kartläggningen.
En person i publiken frågade Mette Strandlod – som representant för FN - hur kan FN påverka lagstiftningen i länder som inte vill tillåta abort överhuvudtaget, som till exempel i Nicaragua?
– I de fyra länder i världen där abort inte är tillåtet under några omständigheter, kan FN inte göra någonting, blev hennes svar.



Nina Frödin (M), Hans Linde (V) och Alexandra Pascalidou

Seminariets huvudfråga – vem betalar för säkra aborter? ställdes till politikerna Hans Linde (V) och Nina Frödin (M). Hur ska vi säkerställa att en viss del av biståndet går till kvinnors rätt till säkra aborter?
– Den frågan gäller ju alla biståndspengar, hur vet vi att de kommer fram och används till det de ska? Det är ett arbete alliansen håller på med nu, ett spårarbete som vi nu initierat på Sida och UD för att kartlägga varenda krona, sa Nina Frödin.
– Vi ska inte satsa pengar på allt, vi ska satsa på det som Sverige är bäst på. Och Sverige är jättebra på sexuella och reproduktiva rättigheter, därför borde vi prioritera det. Vänsterpartiet har sagt att vi vill ha minst 10 procent öronmärkta till SRHR, sa Hans Linde.
– På några områden vet vi att den borgerliga regeringen har valt att skära ner, på familjeplanering, till IPPF och UNFPA till exempel. I fyra år har vi haft en biståndsminister, Gunilla Carlsson, som sagt att vi ska prioritera arbete mot mödradödlighet, men nu ser vi att bevisligen att så inte har skett, och i flera länder där abort är förbjudet, till exempel Nicaragua, har regeringen valt att avsluta utvecklingssamarbetet, sa Hans Linde.
– Jag håller inte med, vi arbetar långsiktigt och har gjort en satsning på fyra år till UNFPA till exempel. Vi ser SRHR som en rättighetsfråga och inte bara om att kunna köpa eller betala för det ena och det andra. En av de satsningar vi gjort är unik i världen, och det är att utbilda vår ambassadpersonal specifikt i SRHR-frågor.
– De rödgröna kommer komma med en biståndsplan snart så jag kan tyvärr inte avslöja mycket, men jag kan säga att vi kommer att öka stödet till SRHR, det kommer ni kunna förvänta er av de rödgröna inför valet, sa Hans Linde.

Text Carolina Hemlin
Bild Maria Gullmark

Rykande färskt från biståndsministern

Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) sammankallade på måndagens eftermiddag till en spontan pressträff för att presentera regeringens nya policy för utveckling och jämställdhet som regeringen tog den 1 juli. Det är den borgerliga alliansens nya policy för att arbeta med jämställdhetsfrågor inom biståndet. I den ingår SRHR (sexuella och reproduktiva rättigheter) som ett av fyra viktiga områden, och därför berättade hon också om det rykande färska dialogmaterial som Utrikesdepartementet arbetat fram tillsammans med RFSU, som ska hjälpa Sveriges ambassadörer att lättare och bättre kunna prata om sexualitet och rättigheter. Carlsson poängterade att processsen med att ta fram dialogmaterial, som tagit 3 år, nästan är viktigare än produkten, men sa också:
– Nu måste vi implementera den hos våra ambassadörer så att de kan utbilda andra.

Dialogmaterialet ska finnas klart till slutet av augusti, och är en faktaspäckad skrift med bakgrund och förklaringar till vad problemet egentligen består i - till exempel varför kvinnors rätt till säker abort är så viktig.
– Materialet är så handfast det kan bli. RFSU upplever ett stort intresse för sexuella och reproduktiva rättigheter hos ambassadpersonal när vi är ute och reser, men man vet inte hur man ska prata om det, sa RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér. Man ska också vara medveten om att materialet landar i klimat där mödradödligheten ofta är stor och där det finns ett stort motstånd från religiösa och andra krafter.
– Nu när materialet finns måste regeringen sätta press och följa upp, hur har ambassaderna pratat om detta, hur mycket?
Åsa Regnér menade även att det här kan vara viktigt för frivilligorganisationer i andra länder, ett underlag som kan hjälpa andra länder att sätta press på sina regeringar. Kanske kan även ministern implementera det hos sina kollegor världen över?
Gunilla Carlsson svarade:
– Jag kan sprida materialet till mina kollegor i andra länder men vi kan inte pådyvla dem att hantera dess frågor precis som Sverige. Dialogmaterialet kommer att översättas till andra språk, i första hand de största europeiska, men på sikt förhoppningsvis till fler språk, och i andra former.
Gunilla Carlsson avslutade med orden att säga att det varit en lång resa, men att insikten finns om att man kan förändra världen med kunskap, och att "om vi lyckas med SRHR-frågorna, blir jämställdhet skitenkelt".

Inom kort kan man läsa mer om regeingens nya utvecklings- och jämställdhetspolicy på regeringens hemsida.