måndag 18 april 2011

Resultatet av en kompromiss

Med tanke på debattklimatet kunde det varit värre. Resolutionen innehöll till slut en hel del bra om osäkra aborter och om ungdomar rätt till information och preventivmedel Kompromissen innebar att vi också befäste att detta ska ske med hänsyn till religiösa och kulturella värderingar. Låter bra, men innebär i praktiken att regeringar till exempel kan neka rättighetsaktivister som kräver det resolutionen ger dem rätt till - med hänvisning till att det går emot landets kultur.

Hjältar

Vill också lyfta fram några länder vars representanter inte kan kallas annat än hjältar. Sydafrika, som med sin politiska historia vet allt om att förstå andras åsikter men samtidigt stå upp för sina egna var fantastiska. Brasilien, med stöd från flera latinamerikanska länder, kunde på ett effektivt sätt slå hål på alla lögner genom att lyfta fram verkligheten. Zambia och Ghana, som vet precis vad konsekvenserna blir när ungdomar inte har tillgång kondomer.

Med vilken rätt?

Att Vatikanstaten inte anser att kvinnor ska göra abort är ingen nyhet men hur kan de förneka att kvinnor faktiskt dör av osäkra aborter? Hur resonerar vi med någon som förnekar verkligheten och hänvisar till gud?
Vatikanstaten roll i FN måste få mer uppmärksamhet och ifrågasättas. Hur kan detta land (?) som har observatörsstatus i FN få påverka beslut om människors grundläggande rättighet och frihet? De tar sig makt att bestämma om ungdomar ska få sexualundervisning och preventivmedel och om kvinnor är de som är mest kompetenta att bestämma över sin egen kropp. Med vilken rätt då? Hur många kvinnor i Vatikanen har ensamma blött till döds i hemlighet på ett smutsigt golv efter att i desperation kört upp ett spetigt föremål i slidan för att slippa genomgå en graviditet? Vad vet de?

När orden tar slut

Jag antar att en riktig diplomat inte blir så arg och frustrerad att det enda rimliga agerandet är att stampa med foten, gråta och skrika. Men jag är ingen riktig diplomat. Jag har dock förnuft nog att gå ut ur förhandlingsrummet.
Känslan av att, i FN, behöva försvara den fundamentala friheten att slippa bli könsstympad, att inte behöva bli bortgift eller tvingas gifta sig vid vuxen ålder är surrealistisk och kan få vilken frihetskämpe som helst att agera pubertalt. Jag respekterar verkligen det faktum att människor tycker olika men det finns en gräns för hur mycket respekt det går att visa förtryck oavsett i vilken ideologis, guds eller profets namn det sker.

tisdag 12 april 2011

Putting girls first

Genom Sadif Nasim från Pakistan får Rukhsana berätta sin historia i FN:

"My name is Rukhsana. I was the first girl in my village who attended school up to 5th standard and I wanted to be a lawyer.

But one day while playing cricket my brother engaged in fight with a rich boy in our village and in fury, he smacked the boy with bat and the boy died. My brother could have been sentenced to death or sent to jail for life imprisonment. Both the families (mine and the murdered boy’s) ‘resolved’ the matter by giving me and my younger sister in marriage to the two boys from the murdered boy’s family. Although this is a very common tradition (known as Swara) in our village in which women are given as compensation for crimes committed by their men folk but I protested. My parents forcefully made me sign the marriage documents to protect their son from punishment. And thats how at the age of 11 and a half I got married off to a 20 year old boy. I had to move to another city.

On the first night of my wedding, I was forced to spend the night with my father-in-law, by my mother-in-law who proclaimed that it was a custom in the city. My husband is mentally challenged, he is incapable of marital relations and his mother became my master in that house. I could understand that I was brought to take care of my mentally challenged husband but my mother-in-law wanted a good-looking grandson as well and wanted me to conceive it with my father-in-law, who himself was good looking. I was beaten, locked inside a room with my father in law many times. I would always cry and beg him not to abuse me and he never had sex with me.

I had to do all the household chores and my mother is law used to beat me black and blue even for slightest negligence. She also threatened me that they would put my brother in jail, if I disobeyed them or tried to protest in any manner.

After enduring violence for two years I finally ran away with a little help from my father in law."
Malta var tydlig i sitt tal med att livet börjar vid befruktning och att familjen är ett viktigt fundament i samhället. Kvinnor ska så klart inte så göra abort.

måndag 11 april 2011

RFSU i FN igen

Sedan oktober har organisationer från hela världen förberett sig. Faktabladen är producerade och förslag på ändringar till resolutionstexten är färdiga. I ett och samma rum träffades igår 107 personer tillsammans för att göra de sista förberedelserna inför den kommande veckan. Det är dags för årets FN befolkningskommissionsmöte. Temat för i är är fertilitet, reproduktiv hälsa och utveckling. Vi vet att Vatikanstaten och flera andra kommer göra allt för att förhindra att dessa tematiska områden ska handla om att kvinnor ska få välja säkra aborter och att ungdomar ska ha rätt till sexualundervisning.

RFSU är med på mötet som en del av den svenska delegationen. EU har inte kunnat komma överens om gemensamma synpunkter så varje land förhandlar för sig själv. Det blir spännande.