Sorg i Melbourne och ett bakslag i kampen mot hiv

Just nu befinner vi oss i Melbourne för att delta i världsaidskonferensen under en dryg vecka. Konferensen öppnar officiellt först på söndag men förkonferenser, samlingar och seminarier har redan dragit igång. Konferensen är mycket stor och samlar i år runt 15 000 personer. De som deltar i konferensen är forskare, politiker, civilsamhället och aktivister från runt om i världen. Denna upplaga av konferensen har dock fått en fruktansvärd start.

Under gårdagen började ryktena gå om att några av våra främsta forskare och kanske några av våra vänner var med på det plan som skjuts ner över Ukraina. Det visade sig vara ännu värre, hela 100 personer på väg till konferensen tros ha varit ombord. Många var från Holland, ett land som tagit ansvar och gått före i många avseenden när det gäller kampen mot hiv och framför allt i kampen mot det stigma som ofta följer i dess spår. 

Detta satte så klart tonen för många samtal igår och även om informationsbristen var stor förstod vi allvaret. Det är ändå först när konferensen drar igång med full kraft som det kommer stå klart vilka av oss som saknas. Det kommer vara tomma platser på podier och bland utställare. En del enskilda organisationer har troligtvis drabbats mycket hårt. På onsdag kommer vi att delta i ett redan planerat möte i den europeiska nätverkszonen på konferensen och där om inte förr kommer vänner att saknas.

Vi kommer att genomföra våra åtaganden i Melbourne och rapportera på denna blogg om dessa som planerat. Redan igår deltog vi i flera paneler och samtal vilka kommer att sammanfattas här senare under dagen (vår tid). Kampen mot hiv och det stigma som omger hiv och aids fortsätter.

Hiv, brott och straff

RFSU, RFSL och HivSverige ordnade ett samtal om lagstiftning, rättstillämpning och prevention av hiv och vad de får för konsekvenser för människor som lever med hiv och för hela samhället.

Lars Olsson, juridisk rådgivare på RFSU, inledde med en genomgång av nuläget.

– Lagstiftningen idag hjälper och skyddar inte människor med hiv! började hen med att konstatera. Människor i Sverige straffas för att de har oskyddat sex – i de allra flesta fall gäller det frivilligt, ömsesidigt sex – och kan i vissa fall till och med tvångsisoleras.

Lars Olsson pekade på problem med rättssäkerheten, det vill säga att lika fall inte bedöms lika. Domstolar och åklagare siktar ofta på höga straff, högre än Högsta domstolens prejudikat.

Det finns ingen särskild hiv-lag, utan en åtalas för misshandel. En blir alltså åtalad för våldsbrott fast sexet är ömsesidigt. Detta trots att FN menar att åtal enbart ska ske mot en person som dels haft uppsåt att smitta och dels lyckats smitta någon. Internationellt sett ligger Sverige i topp när det gäller antalet domar i relation till hur många som lever med hiv.

Joakim Berlin från HivSverige talade om att samhället lägger allt ansvar på den som har hiv och vet om det. Det innebär att 5 000 hivpositiva i Sverige ska ta ansvar för nio miljoner människors sexuella hälsa.

Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande i RFSL, påpekade att vi inte vet om informationsplikten bidrar till minskad hivspridning och ökad kondomanvändning eller tvärtom. Det är mycket svårt att forska på.

Maria Ferm från Miljöpartiet menade att informationsplikten är verkningslös eller till och med kontraproduktiv, och Fredrick Federley från Centerpartiet tror att informationsplikten invaggar människor som inte är (eller vet att de är) hivpositiva i en i falsk säkerhet. Hen sade också att människor låter bli att hivtesta sig för att slippa påverkas av lagstiftningen.

Samtalet avslutades med att alla deltagare bidrog till en önskelista inför framtiden:

• Medial medvetenhet – att vi slipper rubriker som "HIVMANNEN"
• Alla tar ansvar för sin egen och sina partners sexuella hälsa
• Vi pratar mer om sex och sexualitet i Sverige
• Vi är rädda om dem som är öppna med sin hivpositiva status
• Ökad tillgänglighet på kondomer
• Hivpositiva möter färre fördomar
• Hivpositiva diskrimineras inte
• Hivpositiva får bättre stöd
• Sverige följer FN:s rekommendationer
• Inga åtal eller domar av ömsesidigt sex
• Fler testar sig

Tårar av vrede efter Hur kunde hon?

- Jag fäller tårar av vrede för hur staten behandlade Lillemor!

Orden kom från Edwin J. Bernard, som genom sin blogg om åtal, domar och mediarapporter gjort enormt mycket för att öka den globala medvetenheten om förekomsten av, och effekten av, att kriminalisera överföring av hiv eller utsätta någon för risk för överföring av hiv.

Flera åskådare erkände hur berörda de hade blivit av filmen Hur kunde hon? som visades på konferensens sista dag.

I en efterdiskussion som leddes av Hiv-Sveriges Andreas Berglöf, underströk i princip alla i publiken hur träffande filmen illustrerade den stigmatisering som drabbar människor som lever med hiv.

En brittisk kvinna som lever med hiv berättade hur filmen inte fått henne att känna annat än medkänsla med Lillemor och att den visade hur många, på ett enormt sätt, undervärderar den skada okunskap för med sig.

Frågan om kriminalisering av hivöverföring har diskuterats på en mängd seminarier på konferensen och det går inte att här sammanfatta alla aspekter av frågorna.

För dig som vill veta mer om den juridiska situationen i Sverige om överföring av hiv läs gärna Anna-Maria Sörbergs bok Det sjuka, Hiv-Sveriges rapport från en konferens om kriminalisering 2009 och Peter Grööns och Ingela Berggrens rapport om brottmål med grund i hiv-smitta i svenska domstolar från 2004 till 2009.

Frågan är absolut inte bara en fråga för Sverige utan även uppe för debatt i många länder runt om i världen.

Nästa gång ska världsaidskonferensen äga rum i Washington, DC., i USA. Glädjande nog kom förra veckan spännande besked från den amerikanska regeringen. Den nya nationella hivstrategin innehåller bland annat uppmaningar till delstaterna att se över lagstiftning som kriminaliserar hivöverföring.

Fullsatt på svensk film om hiv

Just nu visas den svenska dokumentärfilmen Hur kunde hon? av Ingela Lekfalk på aidskonferensens Global Village.

Trots att den var ett sent tillskott på konferensdagordningen, och många har åkt hem, har snacket gått och det är absolut fullsatt i salongen. Trots extrastolar står och sitter många utanför salongen för att ändå få en glimt av filmen.

Hur kunde hon? är inte bara en bra film, den illustrerar vad konsekvenserna av den svenska rättsordningen kan bli för enskilda.

Lillemor som filmen handlar om klarade inte av berätta för sin man att hon bar på hiv. Hennes tystnad fick som konsekvens att hon dömdes till två och ett halvt års fängelse för att ha utsatt sin man och sina barn för en risk för överföring av hiv.

Intressant nog noterar jag att Dagens Nyheter idag skriver i sin ledare: "Det är dags att ompröva informationsplikten för dem som lever med hiv."

Dagens slogan

Det finns mycket att bli glad över här. Det finns hopp. Därför utnämner jag idag Catholics for choice till dagens sloganinnehavare.

Både för att det faktiskt känns hoppfullt att det finns en sådan rörelse (som inte heller är helt ny) och för att min första "felläsning" - där jag först trodde att det var reklam för en rörelse som inte tyckte att det skulle bli några mer katoliker (vilket förvånade mig) - fick mig att skratta mitt i en konferens som bitvis varit ganska tung.


Good Catholics Use Condoms!

Rights here, right to your screen

Det är möjligt att följa aidskonferensen i Wien på många sätt - inte bara genom RFSU-bloggen.

Det går att hitta många av de större föreläsningarna och diskussionerna genom att klicka på "webcasts" på konferensens hemsida: www.aids2010.org

Höjdaren hittills på Wienkonferensen för min del (som råkar vara mr-jurist) var den här diskussionen mellan tre riktigt spännande figurer som arbetar med mänskliga rättigheter (klicka på länken så kommer du till webbsändningen).

Deltagare i samtalet är Morten Kjaerum, chefen för EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA), FN:s särskilde rapportör om tortyr, Manfred Nowak, samt FN:s särskilde rapportör om rätten till hälsa, Anand Grover. Det hela leds av Joseph Amon från Human Rights Watch.

Om du har ett intresse för mänskliga rättigheter och har en timme över passa på att titta och/eller lyssna.

Det är ingen debatt där deltagarna kastar smuts på varandra, men det går verkligen vilt till ändå.

Vad som kommer fram är rättighetsanalyser som inte alltid accepteras i vad Grover kallar the real world. Han bryr sig inte om motståndet: "Det är vår plikt som mänskliga rättigheters-aktivister att sätta dessa saker på agendan!"

Nowak talar om problemen med läger för tvångsbehandling av drogmissbrukare i Asien (en snackis på konferensen) och förklarar att det finns något som heter rätt till sex.

Grover pekar vidare på vikten av att komma tillrätta med kriminalisering av hela sektioner i samhället. Han ser det som nödvändighet att bygga hivrespons på empowerment av människor som lever med hiv. Han kommenterar också kort den svenska sexköpslagen.

Kjaerum förutspår att de individer som arbetar i hivinsatsernas frontlinje kommer att få en mycket tyngre roll: doktorer, sköterskor och kriminalvårdare är framtidens mr-försvarare.

Mycket nöje!

RFSU-bloggen i Wien

På söndag börjar en av världens största konferenser inom hiv-området, "The International AIDS Conference". Konferensen samlar värdens ledare, gräsrotsaktivister som lever med hiv och många andra som arbetar för att hiv-epidemin ska upphöra. RFSU kommer att vara på plats för att lyssna, diskutera och bidra till att vidareutveckla arbetet med hiv och SRHR och rapportera från konferensen. Var med oss och följ händelseutvecklingen på konferensen här via RFSU-bloggen!

Konferensen pågår mellan den 18 - 23 juli och äger rum i Wien.