onsdag 12 december 2012

RFSU Göteborg gillar Nour El-Refai!







Föreläsningen med Nour El-Refai blev en succé! Folket började köa dryga timmen innan föreläsningen skulle starta och när det väl begav sig satt det drygt 200 personer intryckta i Folkets Hus lokaler. När Nour El-Refai och RFSUs Katarina Hylander sedan började samtalet om feminism, makt och humor var stämningen på topp!

Efteråt blev det sexualpolitiskt mingel med bokbord från RFSU och RFSU Göteborgs BDSMF grupp

"Nour är en sån där person som en bara vill sitta och fika med hur länge som helst"

"Så grymt, så inspirerande"

"Feministiska mötesplatser, det behövs det fler utav!"

Bara några av de mängder kommentarer som hördes efter föreläsningen och det är bara att hålla med, det var en grym kväll och RFSU Göteborg fick en mängd nya medlemmar! Däribland Nour själv!

Så stort tack till ALLA som bidrog och gjorde denna kvällen till en riktigt bra avslutning på 2012!



söndag 9 december 2012

Föreläsning med Nour El-Refai idag klockan 19,30 på Folkets hus i Göteborg


RFSU Göteborg är extra glada över att kunna bjuda in Nour El Refai eftersom hon är 2012-års vinnare av RFSU-priset. Nour El Refai vann priset med motiveringen att hon: ”genom sina fantastiska föreställningar är ett språkrör i arbetet med att sprida en positiv och bejakande syn på sexualitet”.

Föreläsningen med Nour El Refai kommer hållas imorgon den 10 december mellan kl. 19.30-21.00 på Folkets hus i Göteborg. Efter föreläsningen blir det sexualpolitiskt eftermingel tillsammans med oss på RFSU Göteborg!

Föreläsningens fokus är:

”I ett samtal om makt och humor ställs frågor om varför det finns komiker, och kvinnliga komiker. Varför män i högre grad är anlitade till att skriva manus och regissera stora humorproduktioner. Men också vilka konsekvenser det får. Vad betyder det för oss som tittar att kvinnor inte får skriva skämten? Eller som i Nours fall, när kvinnor faktiskt både skriver skämten och drar dem själv, inför miljontals tittare.

Under föreläsningen belyses bland annat frågor såsom; Varför kallas kvinnor som jobbar med humor för ”roliga tjejer”, medan män kallar för ”humorgenier”? Hur är det att arbeta som komiker i en mansdominerad bransch? Varför välja att vara uttalad feminist? Hur påverkar föreställningar om kvinnor och humor, möjligheten att lyckas som komiker?

Komikern Nour El Refai har många tv-program, föreställningar och andra humorproduktioner bakom sig, där hon jobbat som både manusförfattare och skådespelare. Här delar hon med sig av sina erfarenheter och svara öppenhjärtligt på frågor om feminism och humor?"

Som medlem i RFSU Göteborg betalar du inget för denna fantastiska kväll!
Om du ännu inte är RFSU-medlem kan du bli medlem genom att klicka här. Glöm inte att välja RFSU Göteborg som lokalförening. Det går också bra att bli medlem på plats under kvällen (då behövs jämna pengar i kontanter). Att bli medlem kostar 150 kronor och då ingår också, utöver en helkväll med oss på RFSU Göteborg, en prenumeration på tidningen Ottar och stora möjligheter att engagera dig inom sexualpolitik och sexualupplysning.

Kostnad för icke-medlemmar: 50 kr
Det går också bra att betala för föreläsningen utan att bli medlem.

Tillgänglighet: Hörselslinga finns i lokalen. Hiss finns och plats för rullstolar.
RFSU Göteborg välkomnar alla medlemmar och kommande medlemmar samt dig som bara vill lyssna på en grym föreläsning!

onsdag 31 oktober 2012

Internationella gruppen tackar för sig!

Tack för att fått dela med oss av våra äventyr och berättelser från den sexualpolitiska studieresan till Krakow. Vi fortsätter att blogga om internationell sexualpolitik på vår egen blogg. Vår kampanj Låna ut din röst kommer också dyka upp i nya sammanhang framöver! Följ oss gärna!

Vill du själv aktivera dig i RFSU Stockholms Internationella grupp? Vi vill gärna bli fler! Läs mer här.

Tack!

torsdag 25 oktober 2012

Culture for Tolerance & Tolerance March

Den festival vi hade hört skulle inledas på söndagen var alltså ett EU-finansierat utbyte mellan två organisationer, en polsk och en fransk. De hade planerat och fört dialoger om innehållet under det gångna året och möttes nu upp för att arbeta tillsammans. Veckan innehöll allt från den stadsvandring jag var med på till cross dressing, skulptur och workshops i mer klassisk bemärkelse.

Här är ett utdrag från en artikel om Culture for Tolerance Festival 2008: "It's never easy to swim against the current, and so the first quality we should ascribe to the participants in this festival is bravery. Poland never had a 'sixties' in the sense that America or England did. The Poles were stuck behind the Berlin Wall, and the Communist government did not acknowledge such a thing as homosexuality. That said, let's not just point the finger at the Communists, or the Church for that matter, the situation is more complex."

Här ett utdrag från Campaign Against Homophobias hemsida: "The first "Culture for tolerance" festival took place between May 6 and May 9, 2004, under the patronage of Izabela Jaruga-Nowacka, who was the Plenipotentiary of the Equal Status of Men and Women, and the Swedish Embassy. The main events of the festival were: a conference organized in cooperation with the Institute of Sociology of the Jagiellonian University, a visit to the National Museum in Auschwitz-Birkenau and paying respects to the homosexual victims of Nazism, the Tolerance March, as well as movie screenings and a rock concert. In addition to these numerous discussions, workshops and meetings were held with artists and social activists linked to the LGBT movement.

Approximately 1500 people took part in the first Tolerance March. Unfortunately a peaceful and legal manifestation was interrupted by a group of soccer hooligans and ultra-right and nationalistic organizations sympathizers.

The first "Culture for tolerance" festival and the Tolerance March have shown that there are many people in Cracow who hold the ideals of equality dear. Therefore, the organizers decided to continue them. Since 2006 the festival and the march have been organized by the designated Culture for Tolerance Foundation"



Och här finns en artikel om Tolerance March i våras som slutade i sammandrabbning mellan queeraktivister och motdemonstranter. Bilderna ovan är från artikeln.

Den 9-18 juli 2010 arrangerade Warszawa EuroPride, som den första öst- och centraleuropeiska staden i EuroPrides historia, Polska Institutet skriver om det i den här artikeln. De uppmärksammar och stöttar varje år den fokus på hbtq-frågor i Polen under Stockholm Pride, här finns den artikel som handlar om årets besök av Anna Gordzka och Robert Biedron som vi skrivit om tidigare.

Fler möten och queer tour of Krakow

Jag stannade alltså en dag längre än den övriga gruppen vilket gav lite extra utrymme. Redan innan vi åkte hade vi fått tips om "någon form av festival eller utbyte" som skulle inledas på söndagen, alltså var det eventuellt bara jag som skulle kunna vara med. Detta visade sig snarare vara ett utbytesprojekt mellan en polsk och en fransk hbtq-organisation än en festival, men inte desto mindre intressant. Organisationerna som möttes var Culture for Tolerance från Polen och Pink Panthers från Frankrike. Och det visade sig att vi alla fick möjlighet alla mötas; under lördagkvällen var vi alla ute tillsammans, vår grupp och deras stora. Under söndagen mötte jag sedan upp allihop för lunch, en "queer tour of Krakow" och en gemensam kopp kaffe, innan jag njöt av lugnet igen på egen hand. /Sandra




fredag 19 oktober 2012

Dominik, vårt stöd i Krakow och en ständig inspirationskälla

Dominiks namn hade vi med oss när vi åkte ner. Resan hade planerats med oerhört kort framförhållning, på grund av byte av resmål från Vitryssland till Polen, och här hade vi en peson som gärna stöttade oss med fortsatta kontakter på plats. Men vi visste inte mycket om den person som sedan skulle visa sig utgöra såväl trevligt sällskap som ovärderligt praktiskt stöd.

Dominik är doktorand i svenska vid Jagiellonian University i Krakow, Polens största och äldsta, grundat redan 1346. Han är litteraturvetare i grunden och skrev sin magisteruppsats om kroppen och kroppslighet i modern feministisk litteratur. Det doktorandprojekt han precis påbörjat berör hur det homosexuella begäret kamoufleras i den tidiga moderna litteraturen, fokus blir antingen Viktor Rydberg eller Hjalmar Bergman. Jag fråga lite om vad det är han gör när han inte är på universitetet.

- Jag är intresserad sexualpolitik, jag ser inte bara uppsatsen som teoretisk, utan även politisk. Och i svensk forskning saknas kopplingar mellan litteraturen och manlig homosexualitet, för att den feministiska och queerteoretiska forskningen, med rätta, tagit så mycket plats. Och de här författarna, de var verksamma när det var förbjudet med homosexualitet, jag vill lyfta fram de i ljuset.

- Jag är också medlem i olika feministiska nätverk, fram för allt i Womens Space Foundation där jag är involverad i ett projekt som rör kvinnohistoria. Vi försöker lyfta fram glömda kvinnor som varit politiskt aktiva i Krakow. För att kunna söka EU-finansiering samarbetar vi med DEA i Stockholm som har som mål att grunda ett statligt kvinnomuseum.

Anledningen till att vi tillslut fick till ett möte på Anna Grodzkas kontor var att Dominik lyfte luren till Olga som vi träffade där. Hon har varit verksamhetschef i ett år, men han själv var med och drev kampanjen inför valet. Givetvis är jag nyfiken på att höra lite om arbetet.

- Det var en slum att jag började jobba med Anna, hon kommer egentligen från Warszawa och partiet trodde nog inte att hon skulle vinna, ingen kände till henne. Många som röstade på henne röstade på partiet, och visste inte, utan blev besvikna när hon vann. Jag lärde känna henne på en workshop långt tidigare. När hon fick veta att hon skulle representera Krakow ringde hon alla hon kände.

- Inför valet deltog hon egentligen inte i några offentliga stora debatter, andra politiker ville inte ställa upp tillsammans med henne och hon blev diskriminerad av radio och tv. Hon kunde bara debattera på gay-klubbar. Det var mycket tråkigt, men så vann hon, en stor överraskning! Nu har vi dragit igång seminarier om sexualpolitik för att folk ska börja prata.

Jag frågar vidare om hur det är att vara politiskt och ideellt aktiv i Krakow och får till svar att det är en liten stad, att organisationerna är små, inte som i Stockholm. En jämförelse Dominik har på fötterna att göra efter ett halvårs praktik hos RFSL. 

- Det är ett par personer som gör saker och problemet är att det inte finns så mycket att göra. Eftersom att det finns så lite pengar är det ganska små projekt vi arbetar i, och då är det svårt att involvera många personer. 

- Det finns ingen queerrörelse här, utan en gay-rörelse, och det är feminismen som är starkast bland vänsterrörelserna. Men det kanske är en generationsfråga, mina tjejkompisar som är feminister är också mycket queera! EFKA är en konservativ feministisk organisation, som inte vill välkomna ”andra”, Womens Space Foundation är en utbrytarorganisation från EFKA, men det är bra, nu har vi två olika organisationer.

- Så vad är drömmen? frågar jag ungefär samtidigt som vi båda tittar på klockan, lite stressade över att hinna iväg på en sen lunch med polska Culture for Tolerance och franska Pink Flamingos.

- För mig är queertanken mycket viktig. Det är svårt att förklara, men homonormen är mycket stark här, som ett svar på heteronormen. Den säger hur lesbiska och bögar ser ut, hur deras liv ser ut och hur deras sexualitet definieras. Jag vill få slippa båda två, båda ramarna. Och jag vill få rasera familjen, den är konservativt definierad här med en man som bestämmer. 

- Och tvåsamhetsnormen är mycket stark, det finns ingen polyrörelse här alls. Eller, för en månad sedan kom en hemsida som handlar om polypersoner i Polen, den är helt ny. Och kärleken, den är mycket romantiserad, det finns så många definitioner av hur våra intima relationer och känslor ska se ut. Å ena sidan är jag politiskt engagerad, men det är också viktigt med universitetet och teorin.

På vägen till lunchen ser vi en demonstration som monteras ner, flaggor plockas isär och ett par sista intervjuer görs, vi är på det största torget i Krakows turisttättaste kvarter och Dominik närmar sig för att höra vad de säger. Det är ungdomar med koppling till kyrkan som demonstrerat mot abort, vi har hört deras skrik under vårt samtal. Dominik berättar om en queerkampanj som precis synts runt om i stan som anspelade på ett vanligt slagord som Pridefirare får höra. Motdemonstranter skriker ofta ”Har ni inte ont i rumpan?”, nu svarade man med att över hela staden måla ”Har ni inte ont i knäna?”, syftandes på kyrkan. ”Det var politiskt aggressivt och lite vulgärt, det gillade jag mycket” säger han med ett leende och vi lämnar torget för vår lunch.

Sandra Ehne, som stannade ett dygn längre än övriga och fick chans till en extra pratstund i lugn och ro med Dominik, såväl som möjlighet att umgås med konstnärer och aktivister i ytterligare ett sexualpolitiskt utbytesprojekt som startade i slutet av veckan, mer om det senare.

torsdag 18 oktober 2012

Let them see us

Under 2003, innan Polen gick med i EU, genomfördes kampanjen Let them see us. Den visades upp på reklampelare i flera stora städer och visade samkönade par som höll händer. Det var första gången som hbtq-personer syntes så tydligt i det offentliga rummet i Polen. Kampanjen hade enligt flera personer vi möter en enorm inverkan på det politiska klimatet, folk började helt enkelt prata efter det.





Kampanjen initierades av Robert Biedron (första homosexuella parlamentarikern i Polen, vald för the Palikot Movement 2011), Marta Abramowicz (nu ordförande för Campaign Against Homophobia) och Adam Biskupiak (Equality Foundation).

Yrkesmässig ”love at first sight”

Under vårt besök på Anna Grodzkas kontor fortsätter Olga Brzezinska berätta för oss om sin egen bakgrund, om hur detta kom sig. Olga har själv universitetsbakgrund snarare än politisk bakgrund, men hennes forskning har rört kvinnoorganisationer och NGO:s villkor i Polen, vilket lett henne in i de kretsar hon nu arbetar mer aktivt inom. Hon berättar om hur hon främst lärt känna folk utomlands, fram för allt på ILGA-konferenser. Hur hennes nätverk här hemma till stor del består av personer hon mött utomlands och konstaterat att ”jaha, du är också polack, då kan vi kanske mötas hemma?” Stora träffpunkter är helt enkelt inte så vanliga här. Olga berättar om hur det kommer sig att hon sitter mitt emot just nu och frågar om vi vill ha mer te.

- Förra hösten fick jag ett telefonsamtal, precis efter valet, från en person som ville att jag skulle åka på en ILGA-konferens och tolka åt Anna. Självklart sade jag ja, det gör man! Om det är frågan, då svarar man ja! Problemet var att jag aldrig tolkat förr, översatt visst, men inte tolkat. Jag insåg att det var en stor händelse, hon och Robert [Biedron] skulle hålla välkomsttalet. De kom först kvällen före, så jag hade ingen möjlighet att gå igenom talen långt i förväg, och hon talar ändå alltid från hjärtat, hon är en briljant talare. Men jag tänkte, hur ska det här gå? 

- Så möttes vi kvällen innan för att prata ihop oss lite, jag och Anna, and it just clicked! Vi pratade om forskning och aktivism och det slutade med att jag stannade hela konferensen. Nästa vecka, här i Krakow, erbjöd hon mig jobb, hon sade ”I don’t want anyone else”. It was love at first sight, we saw each other and new that we were going to work together. We were on the same page. 

Avslutningsvis säger hon med en liten suck att hon vill berätta att det inte finns några hbtq-personer i Anna Grodzkas personal just nu.

- Det borde inte spela någon roll, men det är viktigt att poängtera i den här kontexten för hbtq-kretsarna i Polen behöver erkänna sina allierade. De arbetar som att de är ensamma, och det är inte sant. De stänger in sig och blir färre och färre, men de behöver stora politiker och kändisar och samarbetspartners för att lyckas.

Tidigare skrivet från besöket:
Inspirerande och drabbande besök på Anna Grodzkas Krakowkontor
Fortsatt intervju om Anna Grodzkas arbete

Fortsatt intervju om Anna Grodzkas arbete

Vi träffade alltså Olga Brzezinska i förra vecka, som sedan parlamentsvalet för ett år sedan är kanslichef på kontoret i Krakow, staden Anna är vald att representera. Vi talar om innehållet i politiken, om vad det är för frågor hon driver. ”- Annas agenda is Human Rights, equality and diversity issues”. Under året har en stor fråga varit the Gender Identity Bill”, som inte ens kommit upp på parlamentets agenda utan refererad tillbaka för att den eventuellt kunde gå i strid med konstitutionen, ett sätt att inte ta frågan, samtidigt som det är positivt att den inte rent faktiskt är nedröstad och därmed förlorad. Det krävde oerhört mycket arbete och nätverkande att få till den. ”Regeringen säger sig vara liberal och är det kanske när det kommer till ekonomi, men inte rörande sociala frågor”.

En annan stor fråga är the Civil Partnership Bill, det är dock inte bara en transfråga och inte bara the Palikot Movement som driver det arbetet utan ett stort antal NGO:s som skrev och drev den framåt. Vi lade fram den i parlamentet före sommaren, parlamentet röstade mot att sätta den på agendan. De tänker att folk ska glömma det, att det är en icke-fråga. Men det är inte sant, det är en jättefråga som koalitionen inte vill ta i! De har dock lagt fram ett liknande förslag senare, där de tagit bort de mest kontroversiella delarna. För att de vet att det inte går att stoppa, civila partnerskap kommer att komma och då vill de inte ge oss äran av att ha drivit igenom det.

Vi frågar Olga om hur det är att arbeta för en politiker som är sådan superkändis. ”- I am amazed to see that everywhere we are abroad, she is met with so much gratitude and respect that we don’t see i Poland. People here are offended about her being different, others are grateful for her. This is already changing the view of Poland not only being white, catholic and conservative. But of course, it is easy for me to see, I’m part of an academic including city life. But people do stop us in the streets, wanting to take pictures, thanking her”. Vi ler när Olga berättar, glada över den stolthet som finns på kontoret över att vara en del av den här förändringen. Så tar hon ett andetag och fortsätter berätta om ett seminarium de höll där två rökgranater kastades in genom rutorna på kontoret så att alla fick evakuera, hon konstaterar kort ”what if they would have been real?”. Efter det kommer alltid två poliser om det finns en oro. När vi senare möter upp våra vänner visar det sig att de var med under just den där kvällen, det sexualpolitiska Krakow är inte stort.

Mer läsning om besöket:
Inspirerande och drabbande besök på Anna Grodzkas Krakowkontor
Yrkesmässig ”love at first sight”

måndag 15 oktober 2012

Womens Space Foundation arbetar för kvinnors utrymme i samhället

Vi träffade Natalia Sarata över en kaffe på ett café i Krakow i lördags och diskuterade den Krakowbaserade organisationen Womens Space Foundation's feministiska arbete. Natalia är sociolog och var med och grundade organisationen för ungefär fem år sedan. Hon berättade att hon och en kompis startade organisationen och att idén kom ur en frustration över de perspektiv de tyckte fattades i de feministiska organistionerna i Polen.

Hur grundades Women Space Foundation?
- Idén startades ur en frustration som vi kände efter att ha arbetat i olika kvinnoorganisationer där vi inte tyckte att vi nådde ut med våra idéer överallt, som på landsbygden. Vårt första program gick ut på att stödja, samarbeta, och nätverka med kvinnor som inte identifierar sig själva som feminister. Vi arbetar aktivt på landsbygden och i lokala samhällen, och de behöver verkligen stöd. Vi försöker att skapa ett nätverk för dessa aktiva kvinnor.

Natalia menar att feminism ofta ses som något akademiskt som hör hemma i städerna. I feministiska kretsar är det å andra sida en vanligt förekommande syn att de husmödrargrupper som existerar på landsbygden är något skrattretande och löjligt. Natalia menar att husmödrargrupperna, som träffas tillsammans för att till exempel göra handarbete och laga mat, bör ses som något positivt då de kan vara en källa till stöd och en plats för att utbyta idéer och tankar. Womens Space Foundation har genom skapande av nätverk och workshops möjliggjort ett utbyte mellan dessa två grupper. 

Namnet Womens Space Foundation (ungefär: Stiftelsen för kvinnors plats eller utrymme) är valt just för att organisationens syfte är att skapa utrymme för kvinnor som normalt inte får sin röst hörd. Organisationen ger ut en bok om året, en av böckerna handlar om starka kvinnor i Krakows historia som glömts bort. I boken ingår en karta med en guidad tur för att visa viktiga platser och personer i Krakows kvinnohistoria. Det är ett sätt att visa på ett en aktiv kvinnohistoria existerar på flera olika vis, även i offentligheten, och på så vis visa att den feministiska kampen är lokal och gemensam.

Vad är ert senaste projekt?
- Vårt senaste projekt handlar om icke-heterosexuella kvinnor på landsbygden. Vi har kommit i kontakt med 30 kvinnor som säger att de inte bara är icke-heterosexuella utan faktiskt kära i andra kvinnor just nu. Utifrån intervjuer med dessa har vi gett ut en bok och även gjort en undersökning som består av 200 av dessa kvinnor där de fått svara på frågor om trygghet och om vad och vem som skulle kunna göra deras livssituation bättre. När vi funderat kring dessa frågor har vi stött på uttalanden om att lösningen för dessa kvinnor är att flytta till en storstad, men vi menar att de har rätt att känna sig trygga i sin hemby och ska kunna stanna där om de vill det.

Natalia uttrycker vidare en frustration kring finansieringen av verksamheten då de inte får några bidrag från staten. Hon berättar också att de nu befinner sig i en krissituation där de kanske kommer bli tvungna att stänga sitt kontor om en månad om de inte får någon finansiell hjälp. De kommer dock inte att ge upp och har som målsättning att fortsätta publicera böcker om kvinnohistoria och driva sina projekt vidare.

Fler bilder från Krakow!

På väg från tågstationen första dagen.
 Vi bloggar på ett café i Kazimierz...
 ...och renskriver anteckningar från studiebesök.
Här fotar vi till vår Facebook-kampanj "Låna ut din röst".

Inspirerande och drabbande besök på Anna Grodzkas Krakowkontor

I fredags eftermiddag fick vi äran att besöka Anna Grodzkas kontor i Krakow. Ett besök vi hoppats på, men inte riktigt vågat tro skulle kunna genomföras. Efter ett par extra telefonsamtal under veckan fick vi dock till en tid och blev väl bemötta av en strålande stolt och inspirerande verksamhetschef och två volontärer. Vi har märkt under veckan att alla aktivister och politiskt aktiva vi möter mer eller mindre känner varandra. Något som hjälpte oss att få till det här mötet, och gör oss både tacksamma, glada och lite ledsna över faktumet att NGO-världen inte är större här.

Anna Grodzka, vars kontor vi besökte men inte träffade, är en stor politisk stjärna! Hon har en gedigen aktivistbakgrund, fram för allt inom transrörelsen och mer specifikt Transfusion. När hon valdes in i det Polska parlamentet för nästan exakt ett år sedan var det tredje gången någonsin som en transperson svors in i ett nationellt parlament. Samtidigt svors en öppet homosexuell man in för första gången i Polens historia, Robert Biedrón som representerar samma parti som Anna Grodzka, the Palikot Movement. Partiet är grundat av en gammal politisk vilde och drämde till med mängder av, främst unga, röster i förra årets val. Det har främst blivit en plattform för vänsterinriktande och liberala politiker och aktivister. Alla vi pratar med under veckan uttrycker det som att folk får tycka vad de vill om resultatet, oavsett åsikt har det förändrat det politiska klimatet. Och fram för allt har Anna Grodzka förändrat politiken genom att representera något annat än de värdekonservativa män som annars är de som syns i polsk politik. 

Anledningen till att kontoret finns i Krakow, vid sidan av det stöd hon har i Warzawa, är att hon är vald från Krakow, vilket adderar lite extra krydda till den position hon besitter. Krakow är inte bara känt för att vara en kulturell och akademisk smältdegel, utan även för att vara en konservativ katolsk samlingspunkt. Staden är oerhört stolt över att den förra påven har sin bakgrund här, och faktumet att Anna Grodzka valdes som politisk representant för the Palikot Movement just härifrån svider i ögonen på många. Rent konkret betyder det att kontoret vi besöker ansvarar för att bevaka lokala myndigheters arbete och finnas till hands för medborgare som behöver stöd eller vill uppmärksamma olika frågor. Det politiska fokuset ligger på social rättvisa, man deltar nu i ett parlamentariskt forum som heter FAIR som syftar till att hitta nya lösningar genom att ta ett socialt ansvar inom ramen för det marknadsliberala systemet. Olga, verksamhetschefen som sitter ner med oss, berättar dock med skräckblandad förtjusning hur Anna vill göra allt, för alla, hela tiden, och att det nu så här ett år efter valet börjar bli hög tid att utvärdera och prioritera. Att hon går in så brett hör dock samman med att hon blivit en symbol för alla frågor som rör social rättvisa på den annars homogena och konservativa politiska kartan. Det finns med andra ord oerhört höga förväntningar att införliva.

söndag 14 oktober 2012

Mer från språkverkstaden

Här följer några bilder från torsdagens möte med svenskstudenterna. Missade du inlägget? Läs mer här.

Medverkande studenter
Vi pratar svenska könsord
Hen!
 
Slidkrans! 
  
 
Lektor Kristin Larsson som bjöd in oss till universitetet!

Vi besökte Auschwitz-Birkenau

Vi har gemensamt valt att inte skriva något om besöket utöver att det var drabbande, viktigt och relevant att åka. Här kommer dock några bilder från besöket:





På skylten står: "Several hundred women prisoners, mainly Jewish, were held in two upstairs rooms of this block and used as human guinea-pigs for sterilization experiments conducted by Prof. Dr Carl Clauberg, a German gynecologist, from April 1943 to May 1944. Some of them died from the treatment they received, others were murdered so that autopsies could be performed on them. Those who survived were left with permanent injuries. Other SS doctors also conducted experiments on women in this block."

Om Campaign Against Homophobia och att arbeta mot homofobi

Organisationen Campaign Against Homophobia har varit verksam i Polen under 11 år. Efter starten i Warzawa spred den sig snabbt till städer över hela landet. Agata Loewe, som arbetat inom verksamheten under det senaste året, berättade mer för oss om organisationen häromkvällen. Här kan du läsa ett tidigare blogginlägg om mötet med Agata.


Hon beskriver dess historia som ett myller av dynamisk och kreativ aktivitet, där man tidigare gjorde allt från att anordna festivaler, konstutställningar och prideparader till att arbeta med politisk påverkan. Enligt henne blev det dock uppenbart att det blev svårare att hålla ihop organisationen på grund av dess breda omfång. För några år sedan togs därför beslutet att lokalföreningarna skulle bli självständiga. Ett exempel på en sådan lokal organisation är Krakowbaserade Q Alternative som varje år anordnar Queer May.

Campaign Against Homophobia gick därmed åt motsatt håll jämfört med många andra organisationer som strävar efter att bli fler medlemmar och fler lokala organisationer. Istället för att växa är man nu en mindre expertorganisation som fram för allt arbetar med politisk påverkan och juridiskt stöd. Samtidigt, hävdar Agata, har antalet hbtq-projekt och lokala organisationer växt explosionsartat i samband med att alla nu äger sina projekt och sina arbetsformer. Trots de många lokala föreningarna beskriver Agata hur det fortfarande finns mindre representation och stöd för folk på landsbygden, och hur svårt det är att nå ut till alla. Generellt sett har ideella organisationer som arbetar med sexualpolitiska frågor svårt med finansiering. Enligt Agata är folkrörelser relativt svaga i Polen, att välja karriär inom det fältet ses oftast av samhället som den sista utvägen till anställning.

Som HBTQ-aktivist i Polen stöter man ofta på motstånd i det offentliga rummet, ibland med nästintill våldsamma konsekvenser. Agata beskriver hur hon och andra aktivister på nationaldagen i år hamnade i upplopp och bråk med polska nationalister och hur händelsen hamnade på nationell TV. I efterhand har Agata tänkt att det inte är värt att ge sig in i diskussioner med de mest konservativa och summerar det som att: ”You don't want to be like them”. På grund av det här drar hon sig för att renodlat arbeta politiskt med sitt eget projekt och försöker påverka på andra sätt, främst genom utbildning och att bygga ett starkt nationellt och internationellt nätverk mot homofobi med relevanta aktörer och samarbetspartners.

Agata Loewe (andra från vänster) och några av oss från Internationella Gruppen.

lördag 13 oktober 2012

Ponton, en livbåt i sexualupplysningsträsket!

Igår mötte fyra av oss upp med Paulina Wawrzyńczyk, som arbetar ideellt i sexualupplysningsorganisationen Ponton. Ponton har funnits i tio år och startades av en grupp aktivister som ville förbättra sexualupplysningen bland polska ungdomar. Idag består organisationen av runt 20 volontärer. De är baserade i Warsawa och en av deras främsta uppgifter är att hålla sexualupplysande workshops i skolor. Utöver det svarar de också på frågor rörande sex, preventivmedel och relationer via telefon och i ett forum på deras hemsida. Det finns få organisationer i Polen som arbetar med sexualupplysning och Ponton är den största och mest välkända inom detta område.

Paulina berättar att för att få prata med ungdomar i skolor så måste lärarna själva bjuda in dem. En del gör gärna det, för att själva slippa prata om sex eller för att de vill att ungdomarna ska få mer kunskap, men på skolor som är mer konservativa kan det vara väldigt svårt för dem att bli inbjudna. I egenskap av den största sexualupplysningsorganisationen i Polen så förklarar Paulina att de regelbundet blir uppringda av TV och tidningar för att ge expertutlåtanden - och på så sätt har de fått positiv publicitet och kan nå ut till fler. Vi frågar om de har planer på att utöka Pontons verksamhet till fler städer? Paulina förklarar att det krävs mycket tid och resurser, och eftersom de inte får pengar av polska staten så är det i nuläget väldigt svårt.


Det var väldigt intressant att höra om hur organisationen konkret går till väga när de träffar skolungdomar. Liksom skolinformatörerna från RFSU Stockholm så möter de elever mellan 12-18 år. Lektionerna varar i 90 minuter. Vad som tas upp under passen skiljer sig dock åt, i den polska kontexten är många ämnen omöjliga att prata om. Paulina berättar att de egentligen bara kan prata om preventivmedel, könssjukdomar och "patienträttigheter" (tester, behandling osv.). Eftersom abort är illegalt och totalt tabubelagt så saknas det helt utrymme att informera ungdomarna om detta. Istället lägger Ponton tid och resurser på att upplysa ungdomar om preventivmedel.

Paulina berättar att för att få recept på t ex. p-piller innan 18 års ålder så måste ungdomar ha sina föräldrars tillåtelse - vilket kan försvåra tillgången på preventivmedel för många minderåriga. På skolor får Ponton oftast inte dela ut kondomer, men vid särskilda tillfällen - som på alla hjärtans dag, vid skolstarter och på festivaler - ser de till att finnas ute på stan och då går det lättare.

Det var inspirerande att träffa Paulina - att få höra henne berätta om klimatet i Polen rörande sexualundervisning och förstå vilken enorm motvind hon och organisationen jobbar i. Innan vi skildes åt berättade hon att ordet "ponton" betyder livbåt. Följ länken för att se ett exempel på hennes livräddande insatser (Paulina pratar om sexuella myter på en polsk undervisningssajt).

Vill du veta mer om sexualupplysning i Polen? Läs Pontons rapport "What Does Sex Education Really Look Like in Poland?" från 2009.
På väg till mötet med Paulina.

Vår kampanj "Låna ut din röst" eller "Lend Your Voice"

Låna ut din röst är en kampanj som Internationella gruppen startade under Stockholm Pride i somras. Genom att låta människor skriva ett budskap i en pratbubbla vill Internationella gruppen belysa frågor som rör sexuella rättigheter världen över. Vi ber helt enkelt personer vi möter uppmärksamma en fråga, person eller organisation som kanske annars inte hörs eller har samma möjlighet att höras. Här finns en artikel om kampanjen som gjordes på just den här bloggen i somras.

Vi tog med oss kampanjen hit till Krakow och har låtit personer vi mött skriva budskap i pratbubblor för att belysa och lyfta fram frågor som de tycker är viktiga.


Det finns även möjlighet att delta hemifrån genom att lägga upp en bild på kampanjens facebooksida Låna ut din röst eller lägga upp en bild på Twitter eller Instagram och tagga med #lånautdinröst.

fredag 12 oktober 2012

Bilder från morgonens promenad och förberedelser!

 Plac Nowy
Utflykt till kvarlämningarna av det nazistiska koncentrationslägret Plaszów, på andra sidan floden.

 Bro över floden Vistula
 CoL-genomgång på lunchen
 Ett av dagens spännande möten...

Middagsdejt med representant för Campaign Against Homophobia

Till middagen igår hade vi sällskap av Agata Loewe som arbetar som sexolog och psykolog för Campaign Against Homophopbia, en nationell organisation som har sitt huvudkontor i Warzawa. Agata har studerat vid ett väldigt sexliberalt och radikalt universitet i Kalifornien, men har varit tillbaka i Polen i ett par år. När hon kom tillbaka letade hon upp personer och aktörer som är engagerade på olika sätt inom det som i vida termer kallas ”The Sex Positive Movement” och lärde på så sätt känna Warzawas hbtq-kretsar. När vi frågade om det var svårt att komma i kontakt med folk som arbetar med frågor kring sexualitet blev svaret: ”When I spread the word, they came to me”.

Just nu är hon i Krakow för att utbilda blivande lärare inom ramen för Campaign Against Homophobias arbete. Hon håller också öppna normkritiska workshops om samliv och sexualitet för alla som vill komma. Det senare är en del av hennes eget projekt som fortfarande är ganska nytt. Ett projekt som hon gärna pratar om, men i något kryptiska ordalag då hon inte vill att någon snor hennes idé. Projektet syftar till att samla mängder av aktörer – organisationer och personer – som arbetar normkritiskt och upplysande om sexualitet, sex och kroppen. Hon är väldigt öppen för olika typer av samarbeten och poängterar om och om igen att hon gärna vill hålla en fortsatt kontakt med oss.

Eftersom att hon i sitt dagliga arbete arbetar mot pedagoger och psykologer varierar det väldigt mycket var hennes arbete är efterfrågat och var hon inte är välkommen. Flera katolska universitet släpper inte in henne, och de psykologförbund som är kopplade till ”omvändningsrörelsen” (som har ett starkt fäste i Polen) vill inte heller arbeta med henne.

En stor del av Agatas engagemang kommer ur en frustration över att det polska samhället är så sexfientligt. Hon väljer i sitt arbete att fokusera brett, hon talar hela tiden om alla som inte passar in i en heterosexuell tvåsamhetsnorm, som i Polen dessutom vilar mot en värdekonservativ grund. Det betyder i realiteten att Agata arbetar med hbtq-aktivister, bdsm-utövare och sexualupplysare med flera. Hon är själv sexualupplysare i skolorna för organisationen Ponton, som vi träffar när vi är här. Hon arrangerar även en festival för regnbågsfamiljer.

I det här blogginlägget kan du läsa mer om Campaign Against Homophobias arbete. Bilden visar en artikel om Agata i senaste numret av den polska hbtq-tidning som vi hittar på våra lokala barer och caféer!