Jag antar att en riktig diplomat inte blir så arg och frustrerad att det enda rimliga agerandet är att stampa med foten, gråta och skrika. Men jag är ingen riktig diplomat. Jag har dock förnuft nog att gå ut ur förhandlingsrummet.
Känslan av att, i FN, behöva försvara den fundamentala friheten att slippa bli könsstympad, att inte behöva bli bortgift eller tvingas gifta sig vid vuxen ålder är surrealistisk och kan få vilken frihetskämpe som helst att agera pubertalt. Jag respekterar verkligen det faktum att människor tycker olika men det finns en gräns för hur mycket respekt det går att visa förtryck oavsett i vilken ideologis, guds eller profets namn det sker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar