- Jag fäller tårar av vrede för hur staten behandlade Lillemor!
Orden kom från Edwin J. Bernard, som genom sin blogg om åtal, domar och mediarapporter gjort enormt mycket för att öka den globala medvetenheten om förekomsten av, och effekten av, att kriminalisera överföring av hiv eller utsätta någon för risk för överföring av hiv.
Flera åskådare erkände hur berörda de hade blivit av filmen Hur kunde hon? som visades på konferensens sista dag.
I en efterdiskussion som leddes av Hiv-Sveriges Andreas Berglöf, underströk i princip alla i publiken hur träffande filmen illustrerade den stigmatisering som drabbar människor som lever med hiv.
En brittisk kvinna som lever med hiv berättade hur filmen inte fått henne att känna annat än medkänsla med Lillemor och att den visade hur många, på ett enormt sätt, undervärderar den skada okunskap för med sig.
Frågan om kriminalisering av hivöverföring har diskuterats på en mängd seminarier på konferensen och det går inte att här sammanfatta alla aspekter av frågorna.
För dig som vill veta mer om den juridiska situationen i Sverige om överföring av hiv läs gärna Anna-Maria Sörbergs bok Det sjuka, Hiv-Sveriges rapport från en konferens om kriminalisering 2009 och Peter Grööns och Ingela Berggrens rapport om brottmål med grund i hiv-smitta i svenska domstolar från 2004 till 2009.
Frågan är absolut inte bara en fråga för Sverige utan även uppe för debatt i många länder runt om i världen.
Nästa gång ska världsaidskonferensen äga rum i Washington, DC., i USA. Glädjande nog kom förra veckan spännande besked från den amerikanska regeringen. Den nya nationella hivstrategin innehåller bland annat uppmaningar till delstaterna att se över lagstiftning som kriminaliserar hivöverföring.
1 kommentar:
Jag ser programmet just nu och jag forstar inte hur staten kan behandla en manniska som behover rad och stod pa det har satter.
Det ar systemet det ar fel pa. Man kan inte skilja pa sjukvarden och folkhalsan. Nar lillemor fick besked om sin diagnos borde hon ha fatt ga med i en stodgrupp for manniskor son lever med HIV. Hon borde ha fatt mer information an vad som gavs av lakaren. Oftast sa har inte lakare tid med och forklara ordentligt om sjukdomen. Sverige borde se England som exempel hur man lankar sjukvarden med NGOs som arbetar med forebyggande folkhalsoarbete. Dessutom sa har man en health advisor lankad till sjukvarden som kan ge mer utforligt information. Lakaren borde ha gett information om vilka organisationer Lille kunde ha kontaktat for mer stod och information. Hon besokte ju lakare 3-4 ganger om aret.
Skicka en kommentar