RFSU, RFSL och HivSverige ordnade ett samtal om lagstiftning, rättstillämpning och prevention av hiv och vad de får för konsekvenser för människor som lever med hiv och för hela samhället.
Lars Olsson, juridisk rådgivare på RFSU, inledde med en genomgång av nuläget.
– Lagstiftningen idag hjälper och skyddar inte människor med hiv! började hen med att konstatera. Människor i Sverige straffas för att de har oskyddat sex – i de allra flesta fall gäller det frivilligt, ömsesidigt sex – och kan i vissa fall till och med tvångsisoleras.
Lars Olsson pekade på problem med rättssäkerheten, det vill säga att lika fall inte bedöms lika. Domstolar och åklagare siktar ofta på höga straff, högre än Högsta domstolens prejudikat.
Det finns ingen särskild hiv-lag, utan en åtalas för misshandel. En blir alltså åtalad för våldsbrott fast sexet är ömsesidigt. Detta trots att FN menar att åtal enbart ska ske mot en person som dels haft uppsåt att smitta och dels lyckats smitta någon. Internationellt sett ligger Sverige i topp när det gäller antalet domar i relation till hur många som lever med hiv.
Joakim Berlin från HivSverige talade om att samhället lägger allt ansvar på den som har hiv och vet om det. Det innebär att 5 000 hivpositiva i Sverige ska ta ansvar för nio miljoner människors sexuella hälsa.
Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande i RFSL, påpekade att vi inte vet om informationsplikten bidrar till minskad hivspridning och ökad kondomanvändning eller tvärtom. Det är mycket svårt att forska på.
Lars Olsson pekade på problem med rättssäkerheten, det vill säga att lika fall inte bedöms lika. Domstolar och åklagare siktar ofta på höga straff, högre än Högsta domstolens prejudikat.
Det finns ingen särskild hiv-lag, utan en åtalas för misshandel. En blir alltså åtalad för våldsbrott fast sexet är ömsesidigt. Detta trots att FN menar att åtal enbart ska ske mot en person som dels haft uppsåt att smitta och dels lyckats smitta någon. Internationellt sett ligger Sverige i topp när det gäller antalet domar i relation till hur många som lever med hiv.
Joakim Berlin från HivSverige talade om att samhället lägger allt ansvar på den som har hiv och vet om det. Det innebär att 5 000 hivpositiva i Sverige ska ta ansvar för nio miljoner människors sexuella hälsa.
Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande i RFSL, påpekade att vi inte vet om informationsplikten bidrar till minskad hivspridning och ökad kondomanvändning eller tvärtom. Det är mycket svårt att forska på.
Maria Ferm från Miljöpartiet menade att informationsplikten är verkningslös eller till och med kontraproduktiv, och Fredrick Federley från Centerpartiet tror att informationsplikten invaggar människor som inte är (eller vet att de är) hivpositiva i en i falsk säkerhet. Hen sade också att människor låter bli att hivtesta sig för att slippa påverkas av lagstiftningen.
Samtalet avslutades med att alla deltagare bidrog till en önskelista inför framtiden:
Samtalet avslutades med att alla deltagare bidrog till en önskelista inför framtiden:
- Medial medvetenhet – att vi slipper rubriker som "HIVMANNEN"
- Alla tar ansvar för sin egen och sina partners sexuella hälsa
- Vi pratar mer om sex och sexualitet i Sverige
- Vi är rädda om dem som är öppna med sin hivpositiva status
- Ökad tillgänglighet på kondomer
- Hivpositiva möter färre fördomar
- Hivpositiva diskrimineras inte
- Hivpositiva får bättre stöd
- Sverige följer FN:s rekommendationer
- Inga åtal eller domar av ömsesidigt sex
- Fler testar sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar