Sorg i Melbourne och ett bakslag i kampen mot hiv

Just nu befinner vi oss i Melbourne för att delta i världsaidskonferensen under en dryg vecka. Konferensen öppnar officiellt först på söndag men förkonferenser, samlingar och seminarier har redan dragit igång. Konferensen är mycket stor och samlar i år runt 15 000 personer. De som deltar i konferensen är forskare, politiker, civilsamhället och aktivister från runt om i världen. Denna upplaga av konferensen har dock fått en fruktansvärd start.

Under gårdagen började ryktena gå om att några av våra främsta forskare och kanske några av våra vänner var med på det plan som skjuts ner över Ukraina. Det visade sig vara ännu värre, hela 100 personer på väg till konferensen tros ha varit ombord. Många var från Holland, ett land som tagit ansvar och gått före i många avseenden när det gäller kampen mot hiv och framför allt i kampen mot det stigma som ofta följer i dess spår. 

Detta satte så klart tonen för många samtal igår och även om informationsbristen var stor förstod vi allvaret. Det är ändå först när konferensen drar igång med full kraft som det kommer stå klart vilka av oss som saknas. Det kommer vara tomma platser på podier och bland utställare. En del enskilda organisationer har troligtvis drabbats mycket hårt. På onsdag kommer vi att delta i ett redan planerat möte i den europeiska nätverkszonen på konferensen och där om inte förr kommer vänner att saknas.

Vi kommer att genomföra våra åtaganden i Melbourne och rapportera på denna blogg om dessa som planerat. Redan igår deltog vi i flera paneler och samtal vilka kommer att sammanfattas här senare under dagen (vår tid). Kampen mot hiv och det stigma som omger hiv och aids fortsätter.