Abortmotståndet idag: Kyrkan, populism och politiska högervindar

Varje år dör nästan 50 000 kvinnor av olagliga och osäkra aborter, det är en onödig katastrof. På seminariet »Abortion rights in a world of resistance« under Nordiskt Forum i Malmö diskuterades de strategier som motståndet består av och hur aborträtten är hotad på olika håll i världen med exempel från Europa, Mexiko och Tanzania.

Kristina Ljungros, RFSU:s ordförande, började med att påminna om att Sveriges abortlag fyller 40 år i år och att det borde uppmärksammas och firas, och publiken applåderade.

Mexikanska Maria Consuela, ordförande för en progressiv katolsk organisation berättar om situationen i Latinamerika, där 95 procent av kvinnorna inte har tillgång till säker och laglig abort.
– Motståndet mot kvinnors rättigheter är en kombination av kulturella normer, katolska kyrkans starka makt, konservativa politiska styren och dålig infrastruktur, säger hon.
Utmaningen för aborträttsrörelsen i Mexiko är att utmana kyrkans normer och att mobilisera folkets opinion för kvinnors rätt till säker abort.
Cuthbert Maendaenda från organisationen Tanzanian Men as Equal Partners beskriver läget i landet:
– Abort är olagligt i Tanzania, och regeringen gör allt för att tysta ner frågan.
1993 kom en undersökning som visade att 60 procent av de kvinnor som togs emot på kvinnoklinikerna åkte in för komplikationer efter osäkra aborter. Det finns organisationer som erbjuder abort på klinik men då kallas det för ”menstrual regulation”.
– Statistik är svårt eftersom de framkallade aborter som genomförs bokförs inom sjukvården som missfall eftersom det är olagligt att framkalla aborter, så problemet ser mycket mindre ut än vad det egentligen är.

Anna Dahlqvist är frilansjournalist och författare till boken I det tysta – resor på Europas abortmarknad.
– I Europa är det okänt hur många kvinnor som egentligen drabbas av de hårda abortlagarna som finns i vissa länder, vi ser en backlash i Europa de senaste åren med inskränkningar i aborträtten.
– I Östeuropa är argumentet ofta att en befarad befolkningsminskning kommer avhjälpas med ett abortförbud, vilket inte stämmer. Men det pågår också en högervind med extremhögerpartier som går starkt framåt, och de är alltid mot abort. Motståndet har blivit mer professionellt och organiserat i Europa, säger Anna Dahlqvist.
”Finns det några ljus i mörkret”, frågar Kristina Ljungros.
– Det har hittills varit en spikrak väg framåt men just nu finns ett starkt motstånd. Vi måste möta abortmotståndarnas argument och tro på att motståndet kan backas tillbaka, säger Anna Dahlqvist.
Maria Consuela river ner spontana applåder när hon säger:
– The so called pro-lifers are not pro-life. WE are pro-life!
Hon fortsätter:
– Katolska kyrkan har så stor makt och mycket pengar att bedriva lobbyarbete, vi kan inte möta det och därför är jag oroad, säger Maria Consuela angående situationen i Latinamerika.
”Kan kyrkan också vara en möjlighet för samarbete?”, undrar Kristina Ljungros.

Cuthbert Maendaenda berättar att hans organisation samarbetar med kyrkan, de sitter ner och pratar för att försöka förändra den katolska kyrkans attityder. Men det är svårt, katolska kyrkan är mot kondomanvändning och mot preventivmedel.
– De mjuknar när vi pratar med dem, men de hårdnar i sina åsikter så fort vi inte är där och påverkar, och politikerna har nära samarbete med katolska kyrkan så de följer dem av rädsla för att förlora röster.

Aktivisten Anna Dryjanska från Polska Feminoteka i publiken (se bild) säger att hon ser ett kompakt och hårt motstånd från katolska kyrkan, i Polen har 3 000 läkare skrivit på kyrkans upprop för att vägra jobba med preventivmedel och abort. Hon ställer frågan till Maria Consuela som var med och drivit igenom en liberalare abortlag i Mexiko: ”Hur gjorde ni?”
– Vi slet hårt i 18 år och var flera organisationer som arbetade med attitydförändring och för att få till en lagändring, och det lyckades vi med 2007, säger Maria.

”Hur fortsätter ni ert arbete nu?” Frågade Ljungros.
– Vi kommer fortsätta förespråka SRHR för alla i Tanzania, och ställa regeringen till svars för att jobba med dessa frågor, sa Cuthbert Maendaenda.
– Just nu försöker vi få till laglig abort i ytterligare en stat i Mexiko, svarade Maria Consuela.
– Jag kommer titta närmare på det som händer i Italien och Spanien. Och ett råd till Sveriges regering, var modigare och informera om utländska kvinnors rätt till abort i Sverige! Sa Anna Dahlqvist.
– Och gå med i RFSU som driver frågan om rätten till abort, både i Sverige och internationellt, avslutade Kristina Ljungros.

Text Carolina Hemlin
Bild Carolina Hemlin/Emma Güntner/RFSU

Att få samtycke, inte att ge.

Det andra och avslutande seminariet om sexualitet, hälsa och reproduktiva rättigheter för kvinnor och flickor startade intensivt. Bland annat med en omorganisering av panelen där Olga Persson klev in som moderator och Zandra Kanakaris, ordförande i Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund tillkom i panelen.

Som inledning visades den norska filmen Skylappjenta, en film som i den efterföljande publikdiskussionen fick kritik för att vara fördomsfull och ge en stereotyp bild av rasifierade personer. Kritik som skulle föras vidare till arrangörer.

Tiina Rosenberg inledde efter detta med att uttrycka ett starkt motstånd mot de högerextrema vindar som blåser i Europa och Sverige och betonade rätten till vård för papperslösa. Zandra Kanakaris lyfte vikten av att synliggöra och prata om sexuellt våld och våldtäkt. Pia Teleman tog utgångspunkt i sitt yrkesliv som gynekolog och talade om rätten till sexuell och reproduktiv hälsa, vikten av information och kunskap kring sexualitet och hotet mot aborträtten. Vikten av att komma ihåg den kamp som har förts för aborträtten och de konsekvenser som osäkra aborter har globalt för kvinnor i form av en av de vanligaste dödsorsakerna.

Moderatorn Olga Persson, barnmorska, berättade om en mångårig erfarenhet av att arbeta med kvinnor som varit utsatta för sexuellt våld och det temat var också genomgående i samtalet med samtliga i panelen och efterföljande publikdiskussion. Vikten av att fråga inom sjukvården om patienter varit utsatta för sexuellt våld betonades, att exempelvis vårdpersonal ibland inte ställer frågan eftersom de känner sig osäkra på vad de ska göra med svaren som kommer. Också juridiska aspekter av sexuellt våld lyftes och i likhet med första workshopen så betonades vikten av en samtyckeslagstiftning. Att det handlar om att få samtycke, inte att ge, var också en viktig synpunkt som lyftes. Ansvaret kan aldrig ligga på den personen som utsatts för sexuellt våld.

Ett annat tema som löpte genom samtalet var vikten av en sex- och relationsundervisning som är adekvat och ger unga den kunskap som de behöver för att må bra i sin sexualitet. Vikten av vuxenvärldens ansvarstagande i förhållande till ungas situation belystes och att det krävs genomgående sexologisk kunskap hos pedagoger för att möta de frågor som unga kan ha kring sexualitet.

Stämningen i föreläsningssalen var genomgående intim och engagerad. Efteråt fanns möjlighet att lämna sina tankar skriftligt för att ge sina synpunkter om vad som bör tas med i slutdokumentet som formuleras under Nordiskt Forum. 

Tillsammans har de 200 kvinnoorganisationer som står som initiativtagare till Nordiskt Forum arbetat fram ett utkast till ett slutdokument som kommer att presenteras under avslutningsceremoni i Malmö Arena imorgon söndag. Dokumentet överlämnas till bl.a. nordens jämställdhetsministrar och chefen för UN women. Under torsdagen och fredagen pågick flera seminarier som delvis var tänkta att hämta in synpunkter och konkreta förslag till slutdokumentet. En av seminarieserierna var Kvinnors och flickors kroppar – sexualitet, hälsa och reproduktiva rättigheter. Du kan läsa om den första seminariedelen tidigare i bloggen. 

Text och bild: Saga Alm Mårtensson.

RFSU väcker känslor!

I RFSU:s monter pågår samtal om sexualupplysning, aborträtten och du kan spela det nya frågespelet Snabbis. Kom till monter D11.

”Fuckable or invisible”

Under rubriken Stop Porn Culture slide show talade Dr Gail Dines, som varit med och grundat rörelsen Stop Porn Culture, en rörelse med syfte att motverka det som de beskriver som en kapning av kvinnans sexualitet, om hypersexualisering av den kvinnliga kroppen och gav hårda fakta om den pornografiska industrin.

Dines inledde med att illustrera den manliga blicken ”the male gaze” med exempel från veckomagasin och reklam. ”The male gaze” kan kortfattat beskrivas som en sexualisering av kvinnor i bildspråk, exempelvis i reklam och konst. Där porträtteras kvinnorna med en blick på betraktaren utifrån att denne är en heterosexuell man. Författaren och konstteoretikern John Berger har illustrerat det med följande citat
"Men dream of women. Women dream of them self being dreamt of. Men look at women. Women watch themselves being looked at. This determines not only most relations between men and women but also the relation of women to them selves. The surveyor of woman in herself is male: the surveyed female. Thus she turns herself into an object - and most particularly an object of vision: a sight."

Dines kommenterade de orimliga ideal som bilderna förmedlar i form av kroppsnormer och utseendeideal. Hon beskrev en resa som det kvinnliga idealet gjort, från att vara hemmafru till ett hypersexualiserat ideal där kvinnan existerar enbart i rollen som sexuellt objekt, ”Fuckable or invisible”.

I samband med beskrivningen av ideal och hypersexualiseringen av kvinnan så hänvisar Dines till forskning gjord av American Psychiatric Association, APA, som visat att unga kvinnor som upplevde att de blev sexualiserade visade på liknande symtom som kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Symtom som liknade de vid PTSD. Dines beskriver därför hypersexualiseringen av kvinnan som en kollektiv våldtäkt med konsekvenser för den psykiska hälsan.

Som exempel på vad detta gör med kvinnan lyfter Dines Anna Nicole Smith och hur hon illa behandlades i samband med hennes sons och hennes egen död. Situationen för kvinnor kan beskrivas i att det inte finns val i form av vilken identitet som en vill skapa och att detta är något som har blivit värre på senare år. I hypersexualiseringen så tas delar av kvinnans identitet bort och till slut existerar bara blicken på henne som objekt.

Dines talade också om en tidigare feministisk kamp för att ta tillbaka kvinnans sexualitet, att det i ett sexualfientligt samhälle hade varit viktigt för den feministiska rörelsen att arbeta för kvinnors möjlighet att upptäcka lust och njutning.

I diskussionen som efterföljde föredraget så lyftes frågan om feministisk pornografi, Dines uttalade sig starkt negativt mot de uttryck inom den feministiska rörelsen som syftar att ta tillbaka blicken på kvinnan. Ett exempel som hon lyfter är ”slut walks” och hon ifrågasätter hur det kan vara feministisk kamp. Detta ställningstagande är intressant att diskutera eftersom så kallade ”slut walks” har varit ett sätt att göra motstånd mot just det som Dines arbetar mot.
Ett perspektiv som saknades i föreläsningen var kanske just det som lyftes i slutdiskussionen, om det är möjligt att pornografi kan vara en feministisk källa till sexuell njutning och lust?

Text och bild: Saga Alm Mårtensson

Argumentationsworkshop för aborträtten på Feministisk Festival

Samtidigt med Nordiskt forum i Malmö pågår Feministisk festival på Moriskan i Folkets park. RFSU:s nationella aborträttsnätverk höll under öppningsdagen en argumentationsworkshop för och kring aborträttigheter. Hur gick det till när Sverige införde rätt till fri abort 1974 och hur ser abortlagstiftningen ut internationellt? Vad är de vanligaste myterna om abort? Vilka argument använder dagens kritiker mot aborträtten och hur kan de bemötas?

På torsdagen samlades ett gäng feminister i Lilla Rummet på Moriskan för att tillsammans utforska abortfrågan och vässa de egna argumenten. Annabel Merkel och Anna Johansson Dahl som skapat workshopen inledde med att ge en bakgrund till aborträtten i Sverige - från 1800-talet när abort var belagt med dödsstraff till 1974 när riksdagen beslutade att ge kvinnor rätt till fri abort. Aborträtten i Sverige firar 40 år i år, och ger kvinnan eller den person som är gravid rätt att själv bestämma om den vill avsluta graviditeten utan att ange skäl fram till vecka 18, och under v. 18-22 i graviditeten efter särskild prövning från Socialstyrelsen. Veckogränsen för abort ser olika ut i olika länder, och är i svensk lagstiftning baserad på när fostret inte har någon möjlighet att överleva utanför livmodern. I Europa har Malta, Irland och Polen totalförbud eller mycket restriktiva lagar gällande abort, och i Spanien har nyligen lagts ett förslag att förbjuda aborter. Mer om abortlagstiftning i olika länder kan du läsa på: www.worldabortionlaws.com

Del två i workshopen använde sig av övningen "ett steg fram", för att visa på skillnader för någon som är ofrivilligt gravid att få tillgång till en säker abort, bland annat på ekonomi, värderingar och var i världen man bor. Alla deltagare fick ett kort för att sätta sig in i en annan persons situation. Hur ser det ut om du är 20 år, bor i Polen och har föräldrar som är läkare? Hur ser det ut om du är uppvuxen i en konservativ miljö och fortfarande lever i de värderingarna?

Inför del tre presenterade Annabel och Anna fyra organisationer i Sverige som är kritiska till eller vill inskränka aborträtten, samt vilka argument de använder sig av (dessa var Ja till livet, Sverigedemokraterna, Provita och MRO - Människorätt för ofödda). Dessa organisationer har ganska olika framtoning - medan vissa visar bilder på blodiga foster (MRO) har andra ett mer inlindat budskap - det som då är bra att komma ihåg är att de ändå har samma mål och att ofta är sammanlänkade på olika vis. Andra saker som kan vara bra att veta om abortkritiska organisationer är att de ofta är länkade till frikyrkliga, katolska eller nationalistiska rörelser och ibland får ekonomiskt stöd från USA. Deltagarna diskuterade argumenten och hur de kan bemötas i grupper och avslutades med att delge varandra bra argument.

Text: Matilda Lindgren, RFSU-medlem och aktiv i RFSU:s nationella aborträttsnätverk.

Vill du engagera dig för aborträtten? RFSU är en medlemsorganisation där medlemmar engagerar sig för olika sexualpolitiska frågor. I RFSUs nationella aborträttnätverk samlas medlemmar som vill lära sig mer om och arbeta med aborträtten på olika sätt. I Sverige har vi haft 40 år av säker laglig abort och trots att rätten till abort är starkt förankrad så bör vi inte ta den för given. Som nätverk vill lära oss att försvara, argumentera och lyfta aborträtten för att kunna utrusta oss mot de konservativa vindar som blåser in över Sverige och Europa.  Vi gör detta genom argumentationsträning, delande av information, insamling av fakta, diskussion. Nätverket initierade och drev även ”Virka för liv” , RFSU kampanj för Musikhjälpen i december. Planerna framöver är en kampanj som firar 40 år av svensk aborträtt. Vill du veta mer? Hör av dig till abortratt@rfsu.se! Är du redan medlem och vill gå med? Hitta oss på Facebook ”Swedish Abortion Rights Network (RFSU)”. Välkomna! /RFSU nationella aborträttsnätverk

"Oacceptabelt att kalla abort för mord!"

Moderatorn Johanne Sundby, professor vid Oslos universistet, inledde workshopen på temat Kvinnors och flickors kroppar - sexualitet, hälsa och reproduktiva rättigheter med att presentera sin egen ingång i ämnet som gynekolog och ställa oss frågan vad vi har upplevelser kring reproduktiva rättigheter som varit betydelsefulla för oss.

Fortsättningsvis presenterade panelen sig och sin koppling till ämnet. Deltagarna kom från olika kontexter och olika länder. Vi fick praktiska exempel på hur organisationer kan arbeta för sexuella och reproduktiva rättigheter.

Den svenska barnmorskan Catharina Zetterström lyfte den oroande situationen med mödradödlighet i världen. Hon beskrev sedan andra problem som finns i Sverige och det svåra läge som många barnmorskor arbetar i, där barnmorskor springer mellan flera patienter och inte har möjlighet att ge kvinnan sin fulla uppmärksamhet under hela förlossningen. Ett genomgående tema bland talarna vad hotet mot aborträtten och vikten av att visa motstånd mot de inskränkningar som på vissa håll föreslås mot den. Inte enbart i andra delar av Europa utan även i Sverige.

Isländskan Þórdís Elva Þorvaldsdóttir fortsatte med att beskriva sitt arbete kring sexualupplysning för unga. Hon talade om vikten av kunskap och information för att kunna förhålla sig till och fatta beslut om sin egen sexualitet. Ett problemområde som hon såg i Norge var förhållningssättet till pornografi och en situation där pornografi blev den enda bilden av sexualitet som unga får. I samband med den tematiken beskrev hon situationen för unga som utsatts för sexuellt våld och det bristande skydd som finns i lagstiftningen. Hon betonade vikten av en samtyckeslagstiftning.

Danskan Trine Porret Randahl Larsen beskrev kvinnans kropp och dess roll som slagfält, en situation där den kvinnliga kroppen utsätts för våld och sexism, den saknas i forskningen kring exempelvis medicinering och utsätts för ett medialt tryck i form av ideal som skadar kvinnors självkänsla och leder till ätstörningar. Även Porret Randahl Larsen uttryckte oro över det abortmotstånd som hon såg växa och uppmärksammade diskussionen som förts i Norge kring en samvetsklausul.

Här inflikade moderatorn Johanne Sundby att ett sätt att arbeta mot abortmotståndet är att uppmärksamma språket som används kring abort, där abortmotståndare talar om ”mord” och att tydliggöra att ett sådant språk inte är acceptabelt.

Anne-Karin Nygård, Norwegian Women Health Association, beskrev organisationens arbete mot våld mot kvinnor, där de håller ett fokus på gruppen unga kvinnor. Den gruppen beskrev hon också som extra utsatt för ”skönhetstyranni” i form av ett fokus på att ha en perfekt kropp och att passa in i en smal norm kring utseende. Det budskap som organisationen bland annat arbetar för att förmedla är att ”du duger”.

Den finska textilkonstnären Jenni-Juulia Wallinheimo-Heimonen, aktiv i finska Invalidförbundet, fortsatte sedan med att tala för vikten att synliggöra funktionsnedsatta personers sexualitet. Att arbeta för en medvetenhet om att gruppen ofta fråntas rätten till sin sexualitet och sexuella hälsa. Ett konkret exempel som hon gav på svårigheterna var att många funktionsnedsatta kvinnor inte screenas för cellförändringar i cervix, eftersom det fanns praktiska problem med att ta sig till mottagningarna och ekonomiska hinder för att rent praktiskt komma dit. Hon beskrev också hur en funktionsnedsatt persons kropp ständigt formulerades som ett hinder i utredningen av vilket stöd som personen behöver. Vad innebär det för en persons sexualitet, hur påverkas personens känsla för sin kropp och självkänsla var några av frågorna som väcktes.

En av kommentarerna från publiken till talarnas presentationer var vår förbundsordförande Kristina Ljungros som menade att det kan finnas en risk i att tala om ett ökat motstånd mot abort, att det istället kanske handlar om ett mer strategiskt och organiserat motstånd och att det även finns ett aktivt arbete för aborträtt som ger resultat på många ställen i världen. Hon lyfte även ett HBTQ-perspektiv på de frågor som diskuterades under workshopen.

Text och foto: Saga Alm Mårtensson



Håll utkik på bloggen efter ytterliggare en rapport från seminariet!

Nu finns vi på Nordiskt forum!

Nordiskt Forum äger rum i Malmö den 12-15 juni 2014 och arrangeras av organisationer i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Tusentals personer kommer till Malmö för att sätta agendan för framtidens jämställdhetspolitik. Självklart är RFSU på plats med både seminarier och sexualupplysare! Du hittar oss i monter D11.

Dessutom är vi bland annat med och pratar abortargument, visar film och pratar om svenska biståndets roll för jämställdheten globalt.

Du kan följa hela härligheten här på bloggen och i våra sociala medier.

Twitter
Instagram
Facebook

I vårt Facebookevent hittar du alla programpunkter - klicka här.

Och i kalendariet på vår hemsida - klicka här.