lördag 22 februari 2014

“Northern Ireland is a pro-life beacon to the world”

På alla hjärtans dag deltog jag i Nordirlands första akademiska ansamling under temat abort på University of Ulster i Belfast tillsammans med aktivister, akademiker, politiker och de som praktiskt arbetar på markplan med SRHR frågor.  Syftet var att diskutera abort i ett globalt perspektiv samt lagarna och tillgången till abort på Irland och Nordirland; vad konsekvenserna av dem är samt vilka möjligheter som finns för förändring. Efter att ha arbetat aktivt med frågan under mina år i Belfast var jag nu istället där för att presentera den svenska abortlagens historia och vilka jämföranden som kan göras till Nordirland idag.

Nordirland har en väldigt restriktiv abortlag som daterar från 1861. Trots att det är del av Storbritannien och dess hälsosystem fick den inte den liberala lagen som de andra provinserna på 60-talet. Prognosen är liten att den kommer antas då abortfrågan är oerhört kontroversiell och delar upp ett redan uppdelat samhälle.  I en parlamentarisk debatt i frågan sa den sedermera hälsoministern följande;

 This legalised carnage is not permitted in Northern Ireland by way of an extension of the 1967 Act…and I am moving it today in support of the right to life of the unborn child, and knowing that both communities are perhaps more united on this issue, than on any other.

Samtidigt reser tusentals kvinnor varje år över till England, Skottland och Wales för att betala privat för säkra aborter. Den politiska diskursen kring abort på Nordirland är om än mer moral konservativ än den på Irland och då grannlandet sett en utökad debatt och gediget kampanjande för lagförändring sker jämförandes lite i nord. Med endast två parlamentariker som officiellt är pro-choice och en tyst läkarkår som arbetar i ovisshet och rädsla ligger bördan på lokala aktivister att skapa debatt och påverka för förändring. 

Det sista året har dock sett upptrappad aktivism och framförallt vis förändring inom diskussionen i media, till exempel då Marie Stopes International öppnade en klinik i Belfast där aborter kan utföras innan vecka 9. Några månader senare gick två kvinnor ut i media och berättade om att tvingas resa till England för att få göra aborter efter att fosterskador upptäcktes. Det må vara lång väg kvar till folk tar till gatorna i protest i samma skala som sker på Irland med man ser ändå ett växande självförtroende, nya strategier och ett stöttande samarbete grannländerna emellan. Det här seminariet och diskussionerna som fördes påvisar små men märkbara steg framåt i ett samhälle där kvinnans rätt till sin egen kropp systematiskt har tystats ner, stigmatiserats och prioriterats bort till förmån för andra frågor.






Emilie Weiderud
RFSUs aborträttsnätverk

Inga kommentarer: