Långt över hundra personer dök upp för att lyssna på ett samtal om EU och sex på lördagens förmiddag.
Concord och 09-nätverket, som tillsammans samlar över 40 svenska frivilligorganisationer bjöd in Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för folkpartiet och Hans Linde, riksdagsledamot för vänsterpartiet till ett samtal om varför sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inte drivs som en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet i EU. Anna Hellgren, frilansjournalist och medlem i Ottars redaktionsråd, ledde samtalet.
EU har ingen gemensam lagstiftning när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Att länderna inte kan enas i dessa frågor får konsekvenser även för EU:s bistånd. Malta, Polen och Irland gör så att EU:s gemensamma röst vid internationella förhandlingar om kvinnors rättigheter strandar, och vid Kvinnokommissionen i FN förra året hamnade därför EU i samma förhandlingsgrupp som Libyen, som egentligen står väldigt långt ifrån varandra politiskt när det gäller sexualitetsfrågor.
Sverige är under hösten 2009 ordförande i EU och har möjligheten att driva frågor om kvinnors rättigheter, sexuella rättigheter och aborträttigheter, men har valt att ligga lågt, att inte uttala sig högt och tydligt driva om kvinnors rättigheter, abortfrågan och hbt-rättigheter.
– Det betyder sex förlorade månader för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, säger Hans Linde. I ordförandeskapets arbetsprogram på 42 sidor nämns sex noll gånger, abort noll gånger, sexualundervisning noll gånger. Om inte Sverige tar upp frågorna, vem ska då göra det.
– Sverige tillhör de länder i världen som står upp för SRHR, säger Birgitta Ohlsson. Vi har haft en tydlig profil på området, men det finns en rädsla för att vi ska falla tillbaka.
Birgitta Ohlsson och Eva britt Svensson (EU-parlamentariker för vänsterpartiet) har dragit igång kampanjen Make noice for free choice, en namninsamling för att få en miljon underskrifter för att abort ska klassas som en mänsklig rättighet i EU.
– Det som krävs för att SRHR-frågorna ska lyftas i politiska sammanhang är ett paradigmskifte, säger Birgitta Ohlsson. Frågorna måste flyttas från att vara folkhälsofrågor, till att betraktas som rättigheter.
Birgitta Ohlsson menar också att den låga representationen av kvinnor på beslutsfattande nivåer har betydelse för hur frågorna prioriteras globalt.
– Om Angela Merkel inte blir omvald till tysk förbundskansler kommer det inte att finnas en enda kvinna som leder en regering i ett EU-land.
Hans Linde menar att frågorna har så låg status för att de anses vara jämställdhetsfrågor och att dessa alltid hamnar på lägsta nivå.
– Det är alliansregeringen som är ansvarig för att frågorna inte lyfts. Och det är Birgittas regering som är ansvarig för ordförandeskapet.
Birgitta Ohlsson menar att det inte alltid fungerar att skrika högst utan att samtal och dialog behövs för att på olika sätt nå fram.
– Liberala politiker i de konservativa länderna vågar inte stå upp för abortfrågan av rädsla att bli brännmärkta av kyrkan, säger hon.
På den avslutande frågan om när abort kommer att betraktas som en mänsklig rättighet svarar Hans Linde att det är långt kvar. Att Irland fick göra undantag för sin abortlagstiftning i förhandlingen om Lissabonfördraget är ett tecken på detta.
Birgitta Ohlsson är mer positiv. Portugal och Spanien är exempel på länder där abortlagstiftningen liberaliserats på senare år och visar att utvecklingen går åt rätt håll.
EU har ingen gemensam lagstiftning när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Att länderna inte kan enas i dessa frågor får konsekvenser även för EU:s bistånd. Malta, Polen och Irland gör så att EU:s gemensamma röst vid internationella förhandlingar om kvinnors rättigheter strandar, och vid Kvinnokommissionen i FN förra året hamnade därför EU i samma förhandlingsgrupp som Libyen, som egentligen står väldigt långt ifrån varandra politiskt när det gäller sexualitetsfrågor.
Sverige är under hösten 2009 ordförande i EU och har möjligheten att driva frågor om kvinnors rättigheter, sexuella rättigheter och aborträttigheter, men har valt att ligga lågt, att inte uttala sig högt och tydligt driva om kvinnors rättigheter, abortfrågan och hbt-rättigheter.
– Det betyder sex förlorade månader för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, säger Hans Linde. I ordförandeskapets arbetsprogram på 42 sidor nämns sex noll gånger, abort noll gånger, sexualundervisning noll gånger. Om inte Sverige tar upp frågorna, vem ska då göra det.
– Sverige tillhör de länder i världen som står upp för SRHR, säger Birgitta Ohlsson. Vi har haft en tydlig profil på området, men det finns en rädsla för att vi ska falla tillbaka.
Birgitta Ohlsson och Eva britt Svensson (EU-parlamentariker för vänsterpartiet) har dragit igång kampanjen Make noice for free choice, en namninsamling för att få en miljon underskrifter för att abort ska klassas som en mänsklig rättighet i EU.
– Det som krävs för att SRHR-frågorna ska lyftas i politiska sammanhang är ett paradigmskifte, säger Birgitta Ohlsson. Frågorna måste flyttas från att vara folkhälsofrågor, till att betraktas som rättigheter.
Birgitta Ohlsson menar också att den låga representationen av kvinnor på beslutsfattande nivåer har betydelse för hur frågorna prioriteras globalt.
– Om Angela Merkel inte blir omvald till tysk förbundskansler kommer det inte att finnas en enda kvinna som leder en regering i ett EU-land.
Hans Linde menar att frågorna har så låg status för att de anses vara jämställdhetsfrågor och att dessa alltid hamnar på lägsta nivå.
– Det är alliansregeringen som är ansvarig för att frågorna inte lyfts. Och det är Birgittas regering som är ansvarig för ordförandeskapet.
Birgitta Ohlsson menar att det inte alltid fungerar att skrika högst utan att samtal och dialog behövs för att på olika sätt nå fram.
– Liberala politiker i de konservativa länderna vågar inte stå upp för abortfrågan av rädsla att bli brännmärkta av kyrkan, säger hon.
På den avslutande frågan om när abort kommer att betraktas som en mänsklig rättighet svarar Hans Linde att det är långt kvar. Att Irland fick göra undantag för sin abortlagstiftning i förhandlingen om Lissabonfördraget är ett tecken på detta.
Birgitta Ohlsson är mer positiv. Portugal och Spanien är exempel på länder där abortlagstiftningen liberaliserats på senare år och visar att utvecklingen går åt rätt håll.
Text: Lina Granlund
Foto: Carolina Hemlin
Foto: Carolina Hemlin
1 kommentar:
Som engelsklärare måste jag påpeka att noise stavas med S. Bra initiativ i övrigt dock.
Skicka en kommentar