På Pride Sergels scen Café Klara anordnade RFSU en diskussion med sexualupplysarna Sandra Dahlén och Inti Chavez Perez. Ämnet var normkritisk sexualupplysning och vid två-tiden slog de sig ner vid bordet på scenen. Dagens moderator var Petter Forkstam, vice förbundsordförande i RFSU.
Sandra Dahlén arbetar som sexualupplysare, frilansande konsult och författare. Sandra har bland annat skrivit böckerna
Sex med mera och
Hetero. Inti Chavez Perez är sexualupplysare, journalist och författare. Inti har bland annat skrivit böckerna
Respekt: en sexbok för killar och
Pittstim: 15 berättelser om att vara kille. Petter påpekade i sin inledande presentation att de båda är bland Sveriges främsta sexualupplysare.
Det blev egentligen inte så mycket av en diskussion eftersom de båda sexualupplysarna höll med varandra i mångt och mycket. Dock sa de båda många klok-saker angående normkritisk sexualupplysning och nedan följer en överblick av vad som sas.
Sandra inledde med att ett normkritiskt perspektiv på sexualupplysning är oerhört viktigt. Det finns diskriminerande normer som man inte alltid är medveten om att en uttrycker som sexualupplysare och en får vara uppmärksam på att inte förstärka det som diskriminerar. Visst behövs normer och osynliga regler men det finns en mängd diskriminerande normer som styr vad vi tar upp i sexualupplysning. Normkritisk sexualupplysning tar, menade Sandra, de diskriminerande normerna i beaktande.
Inti ledde in resonemanget på att normkritisk pedagogik betyder att komma in i ett rum och vara medveten om att en inget egentligen vet om de personer en möter, om de tex ser sig som homo eller hetero eller om de ens vill ha sex. Inti försöker som sexualupplysare tänka på vad normkritik innebär i praktiken.
Sandra höll med och påpekade att det i förlängningen innebär vilket förhållningssätt en har som sexualupplysare och att det finns flera olika nivåer att förhålla sig till. En utav farorna är att det blir ett glapp mellan en önskan att vara normkritisk och inkluderande och att göra sig förstådd på ett begripligt språk. Att inte göra det för krångligt med andra ord. Inti menade att det inte behöver vara svårt. Tex kan man titta på vissa böcker som används i skolan där en påstår att sex och reproduktion är samma sak. Det påståendet kan en ju lätt kritisera.
Sandra hävdade att det är viktigt att en som sexualupplysare vågar ta den krångliga utmaningen att försöka ha ett normkritiskt perspektiv på sin sexualupplysning. Kvalitén blir mycket bättre om en inte förtrycker i sin sexualupplysning som tex att sjukförklara saker man inte borde sjukförklara. Hur ser jag som sexualupplysare på det jag förmedlar? Vissa kan vara insnöade på sexuella läggningsnormer, funkisnormer etc. Det är krångligt men absolut nödvändigt att vara medveten om vad en förmedlar.
Inti försökte visa vad som menades genom att använda en metafor. Det kan vara som att bygga en räls som man alltid åker på, man har lärt sig den och den funkar bra. Till exempel kanske en ganska oreflekterat använder vissa ord etc. Om en sen kanske kommer i en situation där en måste byta ord för att anpassa sig till just den målgruppen kan det vara svårt att göra det på volley om en inte tänkt efter före.
Både Sandra och Inti tog upp exempel från processerna då de skrivit sina böcker. Exemplen fick illustrera vikten av att använda sig av ett normkritiskt tänkande samtidigt som en ändå bör bestämma sig för vad det är som en egentligen tar kampen om och vill föra fram. Bland annat valde Sandra att inte ha ett homokapitel i sin bok eftersom det inte var relevant för bokens upplägg. Inti å sin sida ville få in alkoholnormen och sex i sin bok vilket inte alla såg på med blida ögon. Nånstans måste en bestämma sig för vilken kamp som ska lyftas fram, vilket syftet är med boken och vad det är en egentligen vill förmedla.
Fördelarna med ett normkritiskt perspektiv på sexualupplysning framstod som ganska självklara och en kort genomgång av nackdelarna diskuterades efter en stund.
Inti påpekade att problemet när en pratar ur ett normkritiskt perspektiv är att det kan bli så invecklat att målgruppen inte förstår vad en säger. Inti använder sig till exempel hellre av ordet förväntningar än normer när målgruppen är ungdomar. Sandra menade att en nackdel kan vara att vissa normer går förlorade till förmån för andra normer. Ibland vill en vara så normkritisk att en inte vill se kategorier över huvud taget. Det kan vara en fara och det kan bli för flummigt och hamna för långt bort ifrån människor.
Publiken fick sen komma in och ställa frågor till Inti och Sandra och slutligen frågade moderatorn Petter hur de båda vill att sexualupplysningen ser ut om fem år. Inti hoppades att fler kommer att prata mer om sexuella övergrepp på killar och att sexualupplysningen kommer handla mer om det framöver. Särskilt det som händer i gränslandet. Inti tror och hoppas också att de som jobbar med killar kommer ikapp de som jobbar med tjejer. Exemplet Machofabriken visar tex på det.
Sandra menade att njutning har blivit lyft och möjligen kommer en om fem år också ta mer tag i våldet och prata mer om det. Det är viktigt att ta in det i sexualupplysningen men samtidigt får en såklart inte ta bort njutningen. Om fem år, tror Sandra, finns det nog även fler konkreta metoder för en normkritisk sexualupplysning.
