Dags att checka ut från en intensiv konferensvecka

Så här efter konferensens näst sista dag är det dags att sammanfatta lite intryck och tankar. Det har varit en intensiv vecka med mycket nya kunskaper och otroligt mycket gamla och nya kontakter som stötts och blötts. Ett intryck som vi delar är att det varit ovanligt mycket "vanligt folk" som talat i de stora plena-mötena. Alltså, personer som lever med hiv har haft en egen mer tydlig röst än tidigare år.

Samtidigt är de stora läkemedelsbolagen mycket närvarande på konferensen. De möts av blandade känslor. De är med sina stora resurser nödvändiga för att en konferens som denna alls ska vara möjlig och självklart är deras forskning livsavgörande. Detta till trots sker på varje stor konferens aktioner för att visa missnöje mot hur bolagen hanterar prissättning och annat. Så även i år när delegater ordnade en så kallad die- in vid en av läkemelbolagens presentationer

Det har varit mycket fokus på utsatta grupper och det har varit mycket diskussioner om sexarbete. Många har saknat diskussioner om "liv med hiv" och det är väl något att ta med till nästa konferens. Det har också blivit väldigt tydligt att förutsättningarna och utmaningarna skiljer sig mycket åt i syd och nord. Att bekämpa fattigdom är en förutsättning för att bekämpa hiv.

Vi har under veckan pratat mycket kriminalisering och stigma. Det har varit roligt att få presentera de framsteg vi gjort i Sverige och ge hopp till andra. Med oss hem har vi massor av nya kunskaper och som sagt kontakter. Under veckan har vi också sörjt förlorade vänner som dog i den hemska flygplansnedskjutningen. Det var inte hundra av våra vänner som dog vilket vi först befarade men dådet har ändå färgat veckan på plats.

I morgon åker vi hem och efter en över ett dygn lång resa tar vi lite semester. Det ska bli väldigt skönt. Tack till alla som följt oss här i Melbourne. Nu checkar era korrenspodenter ut.

Vid tangenterna:Marielle och Andreas.