Kan vi hindra spridningen av hiv i syd?

Det börjar dra sig mot slutet av vår vecka här i Melbourne och världsaidskonferensen. Visserligen har vi ett intensivt dygn kvar av möten och föreläsningar men med mängder av intryck får man sammanfatta lite i taget. En fråga som varit närvarande hela veckan är den om ekonomisk ojämställdhet. I fattiga länder är epidemin ofta mer utbredd. 

Under gårdagen talade före detta president Bill Clinton på temat. Hans budskap var att vi inte kan fråga oss om vi har råd utan vi måste konstatera att vi inte har råd att låta bli att finansiera ansträngningar att stoppa hiv och aids till exempel genom WHO. Det är så klart helt riktigt men orden klingar lite tomt när den indiska imaterialrättsjurusten Kajal Bhardwaj tidigare samma dag effektivt visat hur patent och handelsavtal effektivt stoppar de fattigaste från att få tillgång till behandling där länder som USA och regioner som EU är drivande. Ytterligare ett starkt vittnesmål från syd stod Daisy Namakula från Uganda för när hon berättade om att hon blivit avvisad från kliniken med orden "du får vänta tills någon dör, vi har inte tillräckligt med medicin för dig".

Kampen mot hiv och aids består alltså inte bara av forskning kring nya behandlingsmetoder, det handlar också om att människor verkligen måste få tillgång till dem. Fattigdom och stigma ger sjukdomen utrymme att spridas och plåga människor i syd. Nu när vi vet att behandling effektivt förhindrar viruset att spridas borde så klart så många som bara är möjligt få tillgång till behandling.