På bild från vänster: Kristina Ljungros, Ulrika Westerlund, Ulrika Dahl och Johanna Dexter Wistedt.
Att inte vilja ha barn provocerar. Även inom HBTQ-sfären. Sedan det blev möjligt för samkörande par att få assisterad befruktning har barnnormen börjat slå rot i homokretsar – och det kan innebära ett utestängande av de som är frivilligt barnfria.
Kristina Ljungros, RFSU:s förbundsordförande, leder samtalet No more babies? i Pride House. Bakgrunden är en krönika i Ottar skriven av Tomas Hemstad om att den nya skiljelinjen för utanförskap snarare går mellan barnfamiljer och barnfria, än mellan sexuella läggningar. Artikeln har fått enorm spridning.
– Ämnet väcker uppenbarligen starka känslor, säger Kristina Ljungros.
Johanna Dexter Wistedt är frivilligt barnfri och aktiv i RFSL och berättar att synen på frivilligt barnfria har förändrats.
– I början var det mycket folk som trodde att man inte gillade människor alls om man inte vill ha barn, säger hon. Nu är det vanligare att vissa inte reagerar alls men jag får fortfarande kommentarer om ifall personen jag blivit kär i inte vill att jag ska bli mamma. Och att det är egoistiskt av mig att inte vilja bli det.
Extremt efterfrågat
Ulrika Westerlund, RFSL:s förbundsordförande har ett annat perspektiv på frågan. Hon ville själv ha barn från början, men kunde inte av medicinska skäl. På det sättet utsattes hon inte för den pressen som Johanna Dexter Wistedt upplever.
– Nu upplever nog många att jag är för gammal och utsätter mig inte för de frågorna av det skälet istället, säger Ulrika Westerlund.
RFSL har länge haft familjepolitik som en högt prioriterad fråga. Det har handlat om att undanröja de hinder som finns för att de som vill ska kunna skaffa barn. Ulrika Westerlund berättar att det är extremt efterfrågat i HBTQ-världen.
– Det är en av de vanligaste frågorna som människor hör avi sig till oss om. De behöver ofta juridisk rådgivning eller liknande, säger hon.
Vurm för familjelivet
Enligt Ulrika Dahl, som är genusforskare, råder det en babyboom just nu. Och den bärs upp även i homo- och transpersoner.
– Förr var det inte ens ett alternativ som flata, men nu har det ändrats och blivit en reell möjlighet, säger Ulrika Dahl.
Hon säger att det råder en vurm för familjelivet i alla samhällskasser, understött av alliansens familjecentreade retorik. Den bilden får stöd av Ulrika Westerlund.
– Det är extremt många i HBTQ-rörelsen som skaffar barn. Bara på RFSL:s förbundskansli är det sju personer som är föräldralediga just nu. Så såg det inte alls ut för tio år sedan, säger hon.
Sedan 2005 är det möjligt för samkörande par att få assisterad befruktning på svenska sjukhus. Enligt Westerlund har det präglat den rådande generationen HBTQ-personer. Men för Johanna Dexter Wistedt innebär det en kluven känsla.
– Jag är glad att som HBTQ-person nu få frågan om jag vill skaffa bar.. Men samtidigt finns förutsättningen där outtalat att bara för att jag nu kan så borde jag också vilja, säger Wistedt.
Fortfarande diskriminerande
Ulrika Westerlund påpekar dagens familjejuridik fortfarande är mycket diskriminerande mot HBTQ-personer och att RFSL har mycket kvar att jobba med på den fronten. Ingen har någonsin tyckt att RFSL skulle lägga för mycket resurser på den typen av frågor och det gör inte heller Johanna Dexter Wistedt.
– Jag tycker det är en fråga om mänskliga rättigheter, att alla ska ha samma förutsättningar, säger hon.
Men HBTQ-världen är inte befriad från traditionella problem rörande familjebildande, enligt Ulrika Dahl.
– Skilsmässorna är på framfart. Det är minst lika många HBTQ-par som heteropar som skiljer sig, säger hon.
– Det handlar förstås om djupt affektiva frågor som realiseras när man skaffar familj. Vi HBTQ-personer utmanar en hel del normer men vi reproducerar andra.
Inte bättre än heteropar
Ulrika Westerlund känner igen problematiken – att det är vanligt att det inte fungerar som man har tänkt sig. Hon tror inte HBTQ-äktenskap skulle vara lyckligare än någon annans. Men det viktiga för RFSL är inte att övervinna relationsproblem utan att skapa likadana förutsättningar för HBTQ-personer som för andra.
– Lagstiftningen förutsätter att en CIS-kvinna och en CIS-man gifter sig och lever ihop tills någon av dem dör. Om man avviker från den normen är det inte säkert att lagstiftningen kommer att hjälpa dig, säger Westerlund.
Kristina Ljungros undrar om Johanna Dexter Wistedt är rädd för att vädra kritik mot barnnormen för att inte riskera att lägga krokben för HBTQ-par som vill bilda familj. Wistedt instämmer i att många som är frivilligt barnfria är rädda med att vara öppna med det, men tror inte att det skulle vara värre i HBTQ-rörelsen än någon annanstans.
– Det intressanta är att höra hur man pratar med personer som är barnfria, säger Wistedt.. "Men gud, tänk om du ångrar dig" frågar många. Tänk om jag skulle lägga handen på någon gravid persons mage och ställa samma fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar