Robert Jacobsson, känd från Ligga med P3. Foto: Daniel Ivarsson
Öppenhet är vårt försvar löd ledorden på tidigt 80-tal. Men ska det verkligen vara nödvändigt att hela tiden komma ut som homo eller trans eller vad det än är?
– För mig har att komma ut betytt flera år av ångest, depression och illamående, säger Robert Jacobsson som är sexolog och programledare i Ligga med P3.
RFSU:s Emma Wieslander leder samtalet i Pride House. Det handlar om varför det läggs så stor vikt vid att komma ut, hur det sker och med vad. Är det önskvärt att fortsätta komma ut och vad innebär det egentligen?
– För mig har det betytt år av ångest, depression och illamående. Men också en frigörelse från heterosexualitet och att jag kunnat skapa mitt eget liv, säger Robert Jacobsson.
Mikael Hansén Goobar är lärare och skolinformatör för RFSL. Hans perspektiv är mer teoretiskt än personligt. Han vill understryka att begreppet att komma ut enbart är relevant där det finns en norm och en förväntan att bryta emot.
– Om jag kommer ut med att jag gillar vaniljglass är det ingen som säger "oj, jag trodde du var en sådan som gillar choklad." Att komma ut innebär att vara en normbrytare och normbrytare måste alltid berätta om sig själva. Det är problematiskt, säger Mikael Hansén Goobar.
Att komma ut innebär inte bara att bryta mot heteronormen. En transperson kommer ut för att hen bryter mot könsnormer. Jon Voss som är chefredaktör för QX.se säger att även en glutenallergiker bryter mot normer.
– Mycket handlar om att berätta om våra liv. Vi kommer ju ut på massor av sett hela tiden. Jag kommer ut som glutenallergiker och det innebär också problem. Eller om man är läderbög eller gummibög. Människor berättar om sig själva och då kommer man ut, säger Jon Voss.
Kommer ut varje dag
Att komma ut görs inte en gång för alla för att sedan vara avklarat. Det sker varje dag. I varje nytt möte.
– Om jag är på en resa med min partner så kommer jag ut som bög flera gånger varje dag, säger Robert Jacobsson. I min vardag är jag väldigt öppen med att jag är bög men det sker ändå åtminstone någon gång i veckan.
– Jag håller med. Jag kommer ut flera gånger varje dag men på olika sätt. Nu kommer jag ut som transperson från att tidigare ha kommit ut som bög säger Aleksa Lundberg som är skådespelare, dramatiker, regissör och journalist.
Men att komma ut behöver inte ske i form av att berätta om sig själv – det sker hela tiden utifrån utomståendes förutfattade iakttaganden.
– Att jag aktivt kommer ut och berättar något om mig själv händer ganska sällan, däremot kommer jag säkert ut väldigt ofta när jag berättar att jag jobbar med RFSL och andra drar slutsatser utav det. Jag kommer ut när jag badar med kollegorna och de ser ärren efter min bröstoperation. Eller om någon besöker min Facebook och ser vad jag sysslar med, säger Mikael Hansén Goobar.
– Jag kommer ut hela tiden av att jag lever med en man, säger Jon Voss. Vi måste hela tiden förhålla oss till det och tänka på om vi ska ta varandra i hand eller kyssas offentligt.
Aleksa Lundberg – skådespelerska, dramatiker, regissör och journalist.
Bagatelliserat i HBTQ-rörelsen
Att komma ut kan vara problematiskt enligt Mikael Hansén Goobar. Oavsett om det sker då någon drar egna slutsatser eller berättar själv.
– Jag skulle vilja att vi alla skulle tänka på att reagera som att den personer inte kommer ut. Oavsett om någon är positivt överraskad och imponerad eller äcklad av det kan vara problematiska reaktioner.
Men frågan är vad vad som går att göra åt det. Enligt Aleksa Lundberg behöver vi se problemen associerade med att komma ut som en del av en större mönster.
– Jag tror på ett intersektionellt arbete. Att olika typer av diskriminerade grupper samarbetar då mönster av makt samspelar och är sprungna är samma källa. Det är det vi har att slåss emot, – alla diskriminerade människor. På individnivå handlar det om att ta sina mänskliga rättigheter på allvar. Att kräva rätten att inte bli ifrågasatt för sitt avvikande.
Men Robert Jacobsson menar att vi inte får glömma att behandla hur vi hanterar att komma ut inombords.
– Jag skulle vilja att vi inte bara ägnade oss åt strukturell kritik utan även ägnade tid och rum åt att berätta om våra trauman. Det tycker jag saknas i HBTQ-communityt i dag, säger Robert Jacobsson.
– Jag tycker HBTQ-rörelser överlag har bagatelliserat att komma ut. De flesta av mina vänner har vad jag brukar kalla för ett HBTQ-tramuma och många har en märklig relation till sina föräldrar bara för att de är icke-heterosexuella eller trans.
Enorm kraft
Enligt Jon Voss är intresset för berättelser om att komma ut enormt. Det är den typen av berättelser som läsarna på QX.se klickar mest på. Den mest lästa av alla är den om när Kajsa Bergqvist kom ut. För honom finns det en enorm kraft i att komma ut.
– Jag kommer också från en tid då hela grejen var att komma ut – att ju öppnare vi är desto större möjlighet har vi att påverka bilden av vad det innebär att vara en HBTQ-person, säger han.
– 'Öppenheten är vårt försvar' var ett ledord på 80-talet. Det håller fortfarande. Att kunna motarbeta negativa bilder av oss själva, bilder som säger att så här är en bög eller så här ser en lesbisk person ut. Då är det viktigt att vara öppen för att kunna motverka det, säger Jon Voss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar