På bild från vänster: Anna Dahlbäck, Petter Asp och Eva Diesen. Foto: Daniel Ivarsson
Behövs en samtyckeslag för att fler våldtäktsfall ska kunna leda till åtal och dom? Det är en högst aktuell fråga som RFSU inte står bakom i dagsläget. Men en sådan lag riskerar att bli verkningslös menar professorn Petter Asp – han tror att ett oaktsamhetsrekvisit skulle ge större effekt.
Under kongressen 2009 beslutade RFSU att avvisa krav på samtyckeslagstiftning då det inta fanns tillräckligt med underlag. Men mycket har hänt sedan dess och nu är frågan högst aktuell. Under vårkonferensen i Stockholm bjöd RFSU in tre framstående juridiska experter för att diskutera frågan i ett panelsamtal.
Eva Diesen är jurist och undervisar på genusvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Hon tycker att vår nuvarande sexualbrottslagstiftning bör förändras till en samtyvkeslag.
– Nuvarande lagstiftning gör att kvinnan får ansvar att förhålla sig till mannens sexualitet, säger Eva Diesen. Det ligger på kvinnans ansvar att säga nej och göra motstånd medan det inte ligger särskilt mycket ansvar på mannen att lyssna på vad kvinnan vill.
– Passiviet och brist på motstånd betyder inte ja. Nuvarande lagstiftning säger att kvinnans kropp är tillgänglig så länge hon inte gör motstånd. Jag vill ändra lagen så att hennes kropp bara är tillgänglig om hon säger att hon vill.
Eva Diesen säger att en samtyckeslag skulle även hjälpa i de fall där män är offer för våldtäkt och att det skulle underlätta för polisen i fall där våld inte använts.
– Det är vanligt att killar pressar och tjatar tills de får som de vill. I sådana fall finns inget våldsinslag och då får polisen mycket svårt att utreda. En samtyckeslag skulle ge polisen de verktyg som behövs för att inte lägga ner utredningen i sådana fall.
Petter Asp som är professor i straffrätt och har skrivit boken ’Sex och tanke’ säger att han håller med om Eva Diesens utgångspunkter men drar andra slutsatser.
– Då vi kan enas om att sex ska utgå från samtyckte kan man tycka att lagen borde skrivas så, men riktigt så enkelt är det inte. Samtycke är ett normativt begrepp – det är inte alltid vad man verkligen vill, utan vad man väljer eller godtar, säger Petter Asp.
Petter tar upp att det finns fall där man säger ja till sex efter hot eller enträget tjatande, vilket då skulle räknas som att man har samtyckt. Han tycker att det behöver dras en tydlig gräns mellan vad som kan uppfattas som geniunt självbestämmande och vad som inte är det.
– Bör jag anses ha samtyckt om jag säger ja till se efter att min partner säger att han lämnar mig om jag inte samtycker? Vi måste ge tydliga ståndpunkter om vad som bör vara tillåtet och vad som bör vara otillåtet – det räcker inte med en generalklausul om samtycke, säger Petter Asp.
Anna Dahlbäck är advokat med inriktning på brottmål. Hon jobbar både som försvarare och brottsofferbiträde i olika fall och betonar att hon uttalar sig som praktiker och inte som akademiker i frågan.
– Jag tror tyvärr en samtyckeslag kan bli ett slag i luften. Jag tror inte det sker någon jättestor förändring bara för att vi ändrar lagen, utan det som behövs är att det måste ske en praktisk förändring bland de som jobbar med de här frågorna, säger Anna Dahlbäck.
Hon tar upp att den offentliga debatten om samtyckeslagen utgår från ett fåtal domar som blivit offentliga. 90% av våldtäktsmålen leder aldrig fram till domar och förblir därmed skyddade av förundersökningssekretess – så vi får aldrig reda på hur man har tänkt i de fallen.
Victor Bernhatdtz som är moderator för samtalet frågar om det är lagstiftningen som är det viktiga för att uppnå förändring. Eva Diesen säger att hon att en samtyckeslag kanske borde kallas för något annat, då så samtycke som juridisk term inte behöva innebära genuint samtycke.
– Men i anmälningsändan måste vi flytta fokus på bevisbördan från brottoffret och istället kräva att förövaren ska förklara huruvida han försäkrat sig om det råder samtycke. Det är viktigt att påpeka att det inte råder jämställdhet mellan kvinnor och män från början och att brottsoffren därmed ofta utgår från ett underläge.
Petter Asp tror dock inte att en en förändring samtyckeslag skulle hjälpa för att att fler anmälningar ska kunna leda till åtal.
– Reglerna för bevisbörd måste se ut som de gör på grund av Europakonventionen. De är högt satta och det innebär att det ändå skulle vara lätt för den tilltalade att säga att hen frågade innan sexakten. En samtyckeslagstiftning vänder enbart rekvisitmässigt frågan till den utsatte. Och visst skulle det kanske inte förändra till det sämre, men inte heller mycket till det bättre.
Anna Dahlbäck tror inte heller att en sådan lagänrding skulle göra någon skillnad i praktiken.
– Jag har svårt att se att en samtyckeslagstiftning i sig ger åklagaren ökade möjligheter att driva våltäktsåtal till domstol. Däremot tror jag det finns poänger att höja kunskapen hos polisen och kvalitén i förundersökningen . I dag brister kvalitén för ofta på grund av dålig kunskap hos utredarna – det tror jag behöver förbättras snarare än att ändra lagstiftningen.
Vad som däremot skulle kunna göra skillnad, enligt Petter Asp, är en lagändring till ett oaktsamhetsrekvisit – som det finns i Norge.
– En oaktsamhetsreglering går ut på att man måste förstå att den andra inte är med på det. Att det går att fälla utan att behöva visa uppsåt.
Anna Dahlbäck håller med om att reglera efter medveten oaktsamhet kan ge större effekt, men tror ändå den stora förändringen behöver göras i hur de våldtäktsfall hanteras i praktiken
– Man får av diskussionen känslan av att den nuvarande lagstiftningen inte tar hänsyn till samtycke, men så är det inte. Redan i dag är all form av sex utan samtycke redan kriminaliserat, säger hon.
Eva Diesen säger att den praktiska hanteringen måste föregås av tydliga signaler från hur lagen är formulerad och att den därför behöver förändras.
– Det finns poänger med att ett oaktsamhetsrekvisit. I praktiken liknar det mycket det rekvisitet vi har i dag för utsatt situation. Men jag skulle ändå vilja se ett paradigmskifte i lagstiftningen där kvinnor förväntas sätta gränser på vad som är tillåtet, till att förövaren ska behöva ta reda på vad som är okej. Och för att få till ett sånt så behöver lagen att ändras.
