lördag 21 maj 2011

Den personliga berättelsen är ett vapen mot skam


















Johanna Koljonen får varma applåder i kongresshallen när hon kliver upp på scen för att ta emot årets RFSU pris. Applåderna avtar inte när Johanna står i talarstolen.

- Tack så väldigt, väldigt, väldigt mycket! Jag försökte komma på tusen anledningar till att jag inte skulle kunna ta emot priset, för initiativet "prata om det" är ju faktiskt är något som många personer har bidragit till och inte bara jag. Men jag är väldigt glad för priset, säger Johanna.

Hon funderar vidare i sitt tal över varför det just nu är intressant att prata mer om sex och om sexuella trakasserier och varför #prata om det har fått så stort utrymme i media.

- Det finns två svar på det här. Det ena är att det är ett resultat av många års arbete i Sverige med sexualundervisning, mot sexuella trakasserier och för kvinnors rättigheter. Kvinnors sexualitet betraktas inte som något slags bisarr myt. Vi är nästan bortskämda i hur bra vi har det i Sverige just med det här. Vi kan faktiskt prata om de här frågorna nu. Det andra svaret är trenden kring sociala medier, där individer i allt större utsträckning synliggör sina personliga erfarenheter kring svåra frågor.

Johanna belyser olika reaktioner på att ”egoistiskt kräkas ut allt om sig själv på internet och digitala forum”. Är det bra, eller bidrar det bara ytterligare till individualisera samhället och upplösa den kollektiva tanken? Johanna tror att den personliga och individuella berättelsen är ett vapen i kampen mot skam.

- När vi synliggör personliga erfarenheter av sexuella trakasserier, går det inte att vifta bort det som enbart strukturella samhällsproblem, säger Johanna.

Hon fortsätter att filosofera om begreppsförvirringen runt sex i Sverige.
- Till exempel ordet sexhärva som man ser i tidningarna. Måste det nödvändigtvis vara något dåligt? Jag tycker att sexhärva låter trevligt och vill jättegärna vara med! Publiken skrattar.

Hon problematiserar också kring föreställningarna om antingen det ”goda sexet” eller det ”onda sexet”. Det goda, menar hon, porträtteras som något fint och oftast utifrån ett heteronormativt perspektiv. Eller alternativt kan det också vara lesbiska par i äktenskapsliknande förhållande i ett radhus. Det onda sexet, fortsätter hon, handlar om våldtäkt, sexuella övergrepp och trakasserier.
Men det är också viktigt, menar Johanna, att inte bara se sex som ont eller gott. Vi behöver också prata nyanserat om sexet i gråzonerna som det misslyckade, villrådiga eller dåliga sexet. Och om de tillfälliga sexuella relationerna som kan vara både dåliga och bra, säger hon.

Johanna avslutar talet med att meddela att hon inte kommer att behålla prispengarna, utan vill att de används för att köpa in viktiga böcker om just det här ämnet till skolbibliotek.

Text: Karin Nilsson

Inga kommentarer: