En av de hetare frågorna på aidskonferensen är frågan om kriminalisering av hivöverföring.
Är det bra för hivprevention eller av andra anledningar att åtala en person som överför smitta till någon annan eller utsätter någon annan för risk? Eller kan åtal och domar bidra till diskriminering och stigmatisering och ha en negativ effekt på folkhälsoarbete?
FN:s särskilde rapportör för rätten till hälsa, Anand Grover från Indien, skrev i en rapport (A/HRC//14/20) till FN:s råd för mänskliga rättigheter tidigare i år att:
”The criminalization of HIV transmission in the instance of intentional, malicious transmission is the only circumstance in which the use of criminal law in relation to HIV may be appropriate”.
På ett seminarium om kriminalisering i söndags pekade UNAIDS på att det inte finns några studier som visar på att åtal och fällande domar haft en positiv effekt på hivpreventionen.
En orsak som ofta lyfts i Afrika där det finns en trend av kriminalisering under senare år är att det är bra för kvinnors rättigheter. Det är helt fel har Johanna Kehler (AIDS Legal Network in South Africa/Athena Network) påpekat flera gånger på seminarier här i Wien. Det är tvärtom - kvinnors rättigheter kränks med sådan lagstiftning. Många kvinnoorganisationer och hivorganisationer har därför ställt sig bakom uppropet 10 Reasons Why Criminalisation of HIV Transmission or Exposure Harms Women.
Organisationen GNP+ arbetar med att kartlägga förekomsten av åtal för hivöverföring över hela världen. I söndags berättade deras representant Moono Nyambe att det historiskt sett förekommit drygt 600 åtal över hela världen. Trots att många länder har lagar som tillåter åtal så äger de flesta åtalen äger fortfarande rum i Nordamerika och Västeuropa.
Och, sa hon, det land som åtalat flest personer i förhållande till antalet personer som lever med hiv är Sverige.
Vi lär återkomma till det här i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar