Sitter utanför ett seminarium om hur par där den ena lever med hiv och den andre är hiv-negativ hanterar sex och sitt förhållande. Seminariet är fullt! I väntan och förhoppning på att någon liten enda person ska vilja lämna seminariet så att jag kan komma in sätter jag mig och bloggar. Flera vill in. Att tala om sex, att ha sex när man lever med hiv känns angeläget för många, det är uppenbart. Uppmärksamheten sätter vikten av sexuella rättigheter för alla, oavsett hiv-status, i fokus. Studier visar att sexuellt risktagande minskar när man får möjlighet att reflektera och tala om de föreställningar, attityder, tankar och känslor som påverkar ens möjligheter att praktisera säkrare sex i praktiken. För att detta ska kunna ske måste människor vilja, våga och kunna tala om sina behov och sitt sexuella beteende och preventionen måste utgår från den verklighet och de behov som de som lever med hiv har snarare än en idealiserad bild eller trångsynta normer. Detta förutsätter en öppen icke fördömande eller moraliserande attityd till sex i sig och till dem som lever med hiv och deras sexuella och reproduktiva rättigheter. RFSU:s grundvärdering om allas rätt att få välja, vara och njuta känns högaktuell i sammanhanget. Den kvinna som befarar att hon kommer att bli illa bemött inom vården eller övertygas att göra abort om hon är gravid och samtidigt lever med hiv kommer kanske aldrig att uppsöka sjukvården för mödravård, och behandling samt skydd mot överföring av hiv till sitt barn. Detta visar återigen på kopplingen mellan hiv och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och får mig att känna att RFSU verkligen har något att bidra med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar