Efter en något långdragen invigning av den internationella hiv/aids konferensen i Wien, AIDS 2010, igår och ett tidigt morgonmöte med de organisationer från Sverige som är här, sitter vi på konferensens första plenarpresentation. Bill Clinton är först ut som talare och har mottagits med stående ovationer.
Clinton inleder med att säga att han har varit på alltför många möten där människor har sagt fina saker men inte agerat på dem, och att han är glad att nu delta i en rörelse där orden och agerandet följs åt.
Clinton poängterar framgångarna, att tillgången till behandling har ökat dramatiskt under senare år samtidigt som många som behöver behandling fortfarande saknar detta. Framgångarna bör inte vara en ursäkt för att avstå från att agera utan ett skäl till att vidareutveckla arbetet med hiv och gå i rätt riktning. Vi ser inte slutet på kampen utan är bara i slutfasen av dess inledningsskede, menar Clinton. Tillgången till en fungerande hälsovård är fortfarande inte verklighet för alltför många människor och detta är en rättighet som måste realiseras, något RFSU kan skriva under på.
En annan poäng som fastnar Clinton är vikten av att inte fastna i falska eller felaktiga val. Valet mellan att investera i hälsosystem eller i behandling av hiv, i mödrahälsa eller hiv, i att finansiera behandling av unga eller vuxna är tre exempel på val vi inte bör göra. Dessa går hand i hand och bör inte ses som antingen eller och i sammanhanget väljer Clinton att särskilt lyfta hur mödrahälsa inte får väljas bort och hur prevention och behandling av hiv samt mödrahälsa kan vara ömsesidigt stödjande och inte går att skilja åt. De kvinnor som lever med hiv och vars barn föds utan viruset är ett levande bevis på vikten av ett fungerande hälsosystem som både erbjuder behandling till kvinnor och därigenom även skyddar barn mot hiv-överföring. Att välja mellan att investera i hälsosystem och behandling för hiv är också felaktigt, dessa kan inte separeras. Vem vill gå till kliniken för att testa sig bara för att få höra att man inte kan få någon behandling när det visar sig att man bär på hiv och har behov av behandling, frågar Clinton.
Det finns val att göra men vi måste välja rätt val och satsa på det vi vet är effektivt. Vi behöver fler hälsoarbetare i Afrika, det behövs fler som kan göra mer till en lägre kostnad och över större geografiska områden. Här bör vi se över vilka uppgifter som läkare kan lämna över till sjuksköterskor och vad de kan lägga över på andra hälsoarbetare. Skattebetalare i rika länder, som idag tjänar mindre än för bara två år sedan behöver veta att deras pengar används effektivt och kommer rätt personer till del. Här är det viktigt att finansiera länder direkt, utan mellanhänder menar Clinton.
Mer av samma räcker inte. Tuberkulos och hiv vård och behandling måste integreras bättre, preventionen måste bli effektivare, vi behöver rena nålar till dem som injicerar droger och manlig omskärelse bör omfatta fler. Vi måste erbjuda behandling till fler, länder måste sluta förneka existensen av män som har sex med män och stigma måste motarbetas. Idag vet vi vad som fungerar och det är detta vi bör göra mer av samtidigt som kostnaderna måste minska så att vi kan göra mer för de pengar som finns och även hitta nya vägar att öka de tillgängliga resurserna. Inhemska resurser i utvecklingsländer måste också utnyttjas och användas med omsorg.
Även om jag kanske inte håller med om allt det Clinton säger och viktiga poänger utelämnas, slås jag av att vi alla har något att bidra med i arbetet mot hiv/aids. När Sverige fokuserar på prevention i sitt bistånd, vilket är högst relevant då fem personer smittas för varje två personer som får tillgång till behandling, är behandlingsfrågan central för alla de som lever med hiv. Vikten av behandling som en strategi för prevention, eftersom smittsamheten för de som behandlas minskar radikalt är också en av huvudfrågorna under konferensen och något vi troligen kommer rapportera mer om. Vikten av att integrera hiv och SRHR är också något som Clinton i alla fall berör i sitt tal då han talar om mödrahälsa och vikten av att män som har sex med män erkänns och ges en röst. Men kopplingarna eller odelbarheten av hiv och SRHR hade kunnat göras ännu tydligare, kanske framförallt vad gäller kvinnors rättigheter, deras möjligheter att skydda sig och bestämma över sin egen kropp samt leva med hiv, mäns roll i sammanhanget och kopplingen mellan mänskliga rättigheter och hiv samt behovet av en förbättrad prevention.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar