Nu är vi hemma igen och har fått tid till lite eftertanke. Konferensen har varit lärorik och har givit mig nya tankar och idéer för RFSU:s fortsatta arbete med hiv aids. Mycket av det som har diskuterats under konferensen har stärkt mig i min övertygelse om att RFSU är på rätt väg inom sitt arbete med hiv, just för att vi ser hiv som en del av ett större sammanhang där SRHR är i centrum. Den kvinna som lever med hiv som förnekas en abort eller steriliseras mot sin vilja, den som anses ha gått emot preventionsbudskapet att använda kondom när hon blir gravid trots att hon kanske inte hade makten att välja att använda kondom, den som avkrävs ett hiv-test för att få gifta sig och kanske utsätts för stigma, diskriminering och våld när detta visar sig vara positivt, har alla en sak gemensamt, deras frihet att välja, deras rätt att bestämma över sin kropp och sina liv är inskränkt till följd av att de har förvägrats sina sexuella rättigheter. Detta visar att reproduktiva och sexuella rättigheter och hiv prevention, vård och behandling är eller i alla fall borde vara nära sammankopplade.
Även i Sverige är utmaningarna också många gånger förknippade med stigma, diskriminering och vikten att alla människors mänskliga rättigheter respekteras, skyddas och uppfylls. Filmen ”Hur kunde hon” visar detta tydligt liksom de fall där människor som lever med hiv förvägras vård eller särbehandlas på ett omotiverat sätt inom sjukvården eller samhället i stort. En utmaning vi står inför är hur vi anpassar våra preventionsbudskap till den verklighet som människor lever i och hur dessa kunskaper kan omsättas i handling. Här spelar kondomanvändning, tillgången på kondomer där människor har sex och attityder till säkrare sex en självklar roll. Även behandling som prevention, sk pre och post exposure profylax och microbicider kan komma att bli intressanta preventionsstrategier i framtiden. Vi behöver fortsätta arbeta med rätten för alla att få tillgång till relevant information och att tillgången till vård och rådgivning håller hög kvalitet oavsett var i Sverige man bor, oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet ålder och funktionalitet. Vi behöver möta människors behov, rädslor, tankar, känslor och attityder såsom de ser ut i verkligheten. I centrum av detta arbete står de sexuella och reproduktiva rättigheterna och vikten att våga tala om sex och sexualitet utan att moralisera.
Som organisation kan RFSU säkerligen bli mer tydliga i vårt hiv-arbete och vidareutveckla detta, något som den hiv-policy som RFSU:s kansli arbetar med att ta fram bland annat syftar till. På det stora hela lämnar jag dock konferensen med en övertygelse om att RFSU:s arbete med hiv som en integrerad del av SRHR är väl i linje med de utmaningar vi står inför såväl i Sverige som i övriga värden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar